Allt som blev annorlunda

Linnea

Alla har vi förväntningar innan vi åker iväg på vårt utbytesår. Jag tror det är en bra sak, för då har en ändå en målbild eller idé om hur en vill att året ska vara. Men problemet med förväntningar är när det inte blir som en tänkt. Innan jag åkte hit hade jag försökt läsa på om La Réunion för att skapa mig en bild av ön, men inget kunde förbereda mig på hur det verkligen är. All jag visste var från google utom det jag fått reda på genom ett mailutbyte med en finsk tjej som var här förra året. Att maila med min värdfamilj innan avresa hjälpte eftersom jag då fick se bilder och skapa mig en bättre bild av dem, men trots det var inget som jag hade trott när jag landade. Hela idén med att åka iväg på ett utbytesår är ju att uppleva en väldig massa nya saker och lära sig anpassa sig till dem. Det är otroligt hur bra en ändå kan anpassa sig förhållandevis snabbt, och i det här inlägget tänker jag berätta om mina erfarenheter av att anpassa mig och de saker jag nog aldrig kommer anpassa mig till.

LInnea

För mig är den största skillnaden och det jag har svårast att anpassa mig till livet i värdfamiljen. Det kanske låter konstigt, eftersom min destination på alla sätt är olik Sverige. Men att hoppa in i en annan familjs liv, med mina vanor, tankar och min kultur, för att leva med deras egna vanor, tankar, traditioner och religioner är nog det absolut svåraste jag gjort. Exempelvis det faktum att jag har värdsyskon som är betydligt yngre än mig, 5 och 8 år, är en enorm skillnad mot hemma eftersom jag är van att leva med min två år äldre storasyster. Små värdsyskon kan vara helt underbart, eftersom inget någonsin blir stelt med dem och de dessutom antagligen kommer börja älska dig typ direkt. Men små värdsyskon betyder också att värdföräldrarna kanske har mindre tid och energi för dig, eftersom deras liv kretsar runt deras barn på ett helt annat sätt än tonårsföräldras liv gör. Alla måltider blir uppfostringstillfällen, alla aktiviteter blir barnanpassade och värdfamiljen kanske inte kan ta med dig på allt du vill uppleva. Så det finns alltså väldigt mycket positiva saker och en hel del mindre positiva saker med att leva med små värdsyskon, och att anpassa mig till livet med dem är något jag fortfarande kämpar med.

Linnea

En annan sak som kan vara jobbig är maten. Den lär vara väldigt annorlunda mot hemma eftersom, jag menar, du är utomlands. Reunionesiska familjer äter traditionellt väldigt, väldigt mycket ris. Alltså VÄLDIGT. Liksom ris till lunch och middag varje dag. Min värdfamilj försöker blanda ut det med pasta och annat men jag äter ändå ris till middag kanske fem eller sex gånger i veckan. Om vi lägger till skollunchen på det äter jag helt enkelt enormt mycket ris.I början tyckte jag det var SÅ jobbigt, men nu kan jag typ se fram emot att komma hem och äta ris :). Brist på grönsaker är något jag och många andra utbytisar tycker är jobbig. Mitt tips angående grönsaker är att köpa hem det själv om inte din värdfamilj vill det. Då kan du ta med dig det som skollunch om du vill eller äta det till lunch hemma, som jag gör nu under lovet. Frukosten är en annan svår grej, eftersom vi svenskar ofta äten är ganska rejäl frukost jämfört med många andra. Helt ärligt har jag fortfarande inte riktigt fattat vad fransmän äter till frukost (generellt sett väldigt söta grejer som inte är mättande), så att köpa havregryn och göra gröt är guld värt för mig.

Linnea

Någonting som också kan vara förvirrande är synen på dig som ungdom. I vissa fall behandlas jag som ett barn och i andra fall som en vuxen. Det kan kännas konstigt, eftersom jag ibland har lika mycket ansvar som en vuxen men lika mycket frihet som ett barn. På sätt och vis är det kulturellt, eftersom jag upplever att ungdomar här är barn betydligt längre och sedan tvingas bli vuxna väldigt snabbt så fort de går ut gymnasiet. Det skiljer sig mycket mot hemma eftersom jag ses av mina föräldrar som nästan vuxen men samtidigt alltid kan lita på deras hjälp. Sen är det också naturligt att få betydligt mer ansvar eftersom du är utan dina föräldrar.

Sen finns det saker som du aldrig ska behöva anpassa dig till, men som tyvärr ändå blir en del av din nya verklighet. Ett exempel är kvinnosynen här. Den är HELT annorlunda mot i Sverige. Att bli catcalllad varje gång jag går ut och springer är fortfarande lika obehagligt varje gång och något jag ALDRIG tänker vänja mig vid. Men sen har jag tyvärr lärt mig att inte säga något angående andra saker, som hur tydligt det är att mannen är “provider” här eller när mina värdsyskon säger att rosa är för flickor och blått för pojkar. För på något sätt har jag tvingats inse att jag inte kommer kunna förändra något, och att det inte heller är mitt jobb att göra det.

Linnea

En annan grej jag heller aldrig tänker vänja mig vid är känslan av ensamhet. Här är jag nu utan min familj och alla jag håller kära. Visserligen har jag skapat mig nya relationer här, men de går inte lika djupt som de jag byggde under 16 år innan jag åkte hit. Men även när jag har känt mig som ensammast har jag också insett hur många det finns som jag litar på och som stöttar mig i alla lägen. Mina vänner här och andra utbytesstudenter med familjer ställer upp när det behövs på ett sätt jag aldrig hade kunnat förvänta mig. Och mina föräldrar är guld värda, de gör verkligen allt för mig även nu när jag befinner mig på andra sidan jorden. Så trots att det kan kännas ensamt vet jag att jag inte är det, för stödet finns alltid där trots att det ibland bara går att få via en telefonlinje.

Linnea bloggar från La Réunion, vad gör du nästa år? Anmäl ditt intresse här>>
Close
Tack för ditt intresse av Explorius Sverige! Explorius Sverige är en del av Educatius Group AB som består av flera internationella organisationer som arbetar för kulturella utbyten bland studenter. 

Vi tar din rätt till privatliv på allvar, och ger dig möjligheten att kontrollera hur vi kommunicerar med dig. Du bestämmer själv hur vi ska använda dina uppgifter. Klicka i JA/NEJ nedan:

"Vissa fält i formulärat är obligatoriska, fyll i dessa och testa igen."