Att åka från ett hem till ett annat




När man själv satt och läste alla de bloggar som tidigare utbytesstudenter skrivit blev man alltid positivare på sitt kommande år. Men det fanns alltid ett inlägg på bloggen där titeln lydde "Att åka hem" eller "Att ta farväl", då tänkte man inte direkt på det. Man hade liksom ett helt år kvar. Men den dagen kom till slut. Och den kom väldigt fort. Sekundvisaren började att ticka snabbare och dagarna blev kortare.

Själv skulle jag säga att mina sista veckor i Japan var de bästa jag haft under mitt utbytesår. Mina vänner och jag vi träffades varje helg, ibland samma vänner och ibland nya. Jag märkte också att jag fick nya vänner den sista tiden, personer jag inte ens pratat med under de första månaderna. Men jag blev också bättre vän med mina "gamla" vänner. Jag kom närmare killarna i klubben, de som hade varit lite blyga att prata med en utlänning, började helt plötsligt prata med mig. Varje dag, den sista månaden blev allt bättre och roligare.

Min lärare som är ansvarig för klubben anordnade en farwell BBQ eller som mina kompisar i klubben sa "See you again BBQ". Mina vänner började samlas i en park redan klockan 10 för att förbereda, men jag fick inte komma förrän klockan 12. Så klockan tolv börjades det att grillas! När jag erbjöd mig att hjälpa till sa de strängt nej, det var för mig de gjorde detta. Jag var hedersgäst, sa de. Vi år kött, yakisoba(grillade nudlar) och grillade grönsaker. Denna dagen toppade alla av mina dagar i Japan.

Sista dagen i skolan var en känslosam dag. Man hade bett sina föräldrar att skicka lite svenskt. Daim och pennor med svenska flaggan blev det. Mina vänner blev glada. Men jag skämdes lite. De har hjälpt mig i 10 månader och funnits där hela tiden, men det jag gav tillbaka var daim och en penna. Jag sa detta till min första japanska vän. Svaret fick mig att brista i gråt, "Att du kom till Japan räcker för oss". Mina vänner hade i hemlighet bakat två tårtor, muffins och köpt dricka. En annan kompis som gillar fotografering hade gjort ett bildspel. Den eftermiddagen toppade också listan på "Lyckade dagar".

Sen kom dagen. Jag skulle ta bussen till Narita Airport och flyga hem. Min värdmamma följde med hela vägen och lämnade inte min sida förrän jag var tvungen att gå igenom passkontrollen. Min vfamilj hade också fått presenter dagen innan. Då började nästan min värdmamma gråta, då jag hade skrivit ett brev till henne. Innan jag åkte tänkte jag mest "Jag kommer nog komma närmast min blivande syster" men jag hade helt fel. Min bästa kompis i Japan blev min värdmamma. Hon blev min japanska mamma.

När man kom under 60 dagar började en nervös känsla att byggas upp. Varför? Vad ska jag säga till familjen sista dagen? Vad ska jag säga till mina vänner? Vad ska jag säga till mina föräldrar när jag träffar dem igen efter 10 månader? Det var tio tuffa månader, men så lärorika. Det fanns dagar då jag aldrig ville åka tillbaka till Sverige. Men sen fanns de de dagar man ville släppa allting och bara sticka HEM, men de var just de dagarna som var mest lärorika. Det kostar mycket pengar och tid, men du kommer få igen allting. I erfarenhet och minnen för livet. Ta chansen och åk till Japan! Jag kan inte vänta till den dagen jag åker tillbaka!
 

Katja är en utav våra studentreportrar. Läs hennes alla första inlägg om Soft Landing Camp i Tokyo, alla studentreportrar hittar du här!

Close
Tack för ditt intresse av Explorius Sverige! Explorius Sverige är en del av Educatius Group AB som består av flera internationella organisationer som arbetar för kulturella utbyten bland studenter.

Vi tar din rätt till privatliv på allvar, och ger dig möjligheten att kontrollera hur vi kommunicerar med dig. Du bestämmer själv hur vi ska använda dina uppgifter. Klicka i JA/NEJ nedan:

"Vissa fält i formulärat är obligatoriska, fyll i dessa och testa igen."