Det här med att förstå språket

Innan jag flyttade till Frankrike trodde jag att jag var förberedd på de så att säga mer negativa sakerna av ett utbytesår. Typ att det skulle vara jobbigt över jul och kanske lite ensamt ibland. Det var vad jag hade läst, det var vad folk hade berättat för mig. Men vi är ju ändå en relativt liten grupp som inte åker till ett engelsktalande land, så det som skulle bli det största problemet för mig, nämligen min bristande språkförmåga, kom lite som en chock. För ingen hade förberett mig riktigt, ingen hade skrivit om hur känsloladdat och tungt det kan vara under den första tiden när språket känns omöjligt att lära sig. Var det bara jag som kände såhär?



Jag minns framförallt hur det var i min förra skola i min förra värdfamilj. Rädslan för att de andra skulle tycka att jag var osmart som inte kunde svara på enkla frågor under lektionerna var så stark så jag sa knappt någonting. Istället tror jag att folk då såg mig som ”La suèdoise timide”-den blyga svenskan. Det stämde ju inte heller. Jag var så rädd för att jag skulle framstå som någon jag inte var bara för att jag inte kunde språket, men min lösning på det blev att verka som någon jag heller inte var. Jag snöade in mig så mycket på detta problem, det blev vad jag fokuserade hela mitt liv på. Som att jag tappade fokusen kring att njuta av mitt år utomlands och istället bara tänka på hur värdelös jag var på franska och vad andra kanske tyckte om mig.



Nu har två månader av mitt utbytesår har jag insett att mitt dåvarande tankesätt och min ”lösning” på problemet bara gjorde allt mycket värre. Ja, det är jobbigast i början. Det tänker jag inte ljuga om och det gäller ju alla utbytesår. Men det jag vill förmedla till alla som kanske sitter i den sitsen just nu eller som kanske kommer befinna sig där i framtiden är att självdistans är hemligheten. Pinsamma ögonblick är oundvikliga när man inte kan språket, du kommer troligtvis inte förstå ett dugg under lektionerna, det kommer vara svårt att komma på nya samtalsämnen och det kommer finnas mängder av diskussioner som du inte kommer förstå någonting av. Men som sagt, allt det är oundvikligt. Så om man inte hänger med i en konversation, fråga vad det är du inte förstår, då behöver du inte fråga nästa gång. Uppstår det en lite pinsam situation, skratta åt det och se det också som ett tillfälle att där man kan lära sig. Och jag kan lova att ingen bryr sig om man förstår eller inte på lektionen, alla vet redan att man inte kan språket och är nog upptagna själva med att själva förstå lektionen. Det var så jag kunde visa folk vem jag var, det var så jag kunde starta konversationer.



Jag vet att är lättare sagt än gjort, men tro mig. Enligt mina erfarenheter är att le, se allt med humor och lära sig av de lite jobbigare situationerna mycket lättare än att låta stressen av att man inte förstår så mycket ta över ens utbytesår som är tillför fler saker än bara språkutveckling, även om det också är en stor del såklart. För jag har lärt mig mycket mer franska genom att tänka så, för på två månader har jag gått från att inte förstå någonting till att till och med förstå vad som sägs på nyheterna. Det är jobbigt att inte förstå språket, men det är ännu värre att låta ångesten över det ta över ett helt år av ens liv.



Läs fler bloggar från Frankrike här.
Close
Tack för ditt intresse av Explorius Sverige! Explorius Sverige är en del av Educatius Group AB som består av flera internationella organisationer som arbetar för kulturella utbyten bland studenter. 

Vi tar din rätt till privatliv på allvar, och ger dig möjligheten att kontrollera hur vi kommunicerar med dig. Du bestämmer själv hur vi ska använda dina uppgifter. Klicka i JA/NEJ nedan:

"Vissa fält i formulärat är obligatoriska, fyll i dessa och testa igen."