Mitt sista inlägg



Det har nu gått en månad, en vecka och tre dagar sedan jag satte fötterna på svensk mark igen.
Under denna tiden har jag bara befunnit mig i Sverige i cirka tre veckor, eftersom jag har varit ute på resande fot. Detta har såklart lett till att anpassningen till vardagslivet här i Sverige har blivit svårare. Jag har haft dagar då jag varit nere och helt allmänt känt mig vilse i de saker jag brukade känna mig så hemma med. Men nu har rutinerna sakta men säkert börjar ta form igen vilket känns skönt.



De första dagarna jag var tillbaka i Sverige var hur bra som helst, det kändes på ett sätt som att jag aldrig lämnat. Jag höll mig väldigt sysselsatt och redan dagen efter att jag kommit tillbaka så var jag med på utsparkslekarna med min gamla klass och sen på måndagen började studentveckan här i Malmö. Det var en fartfylld vecka med många utspring och studentfester, bland dessa var många av mina vänner och min klass. Studentveckan inleddes med utsparken på min gamla skola, och när man såg alla dessa människor man känner springa ut, och speciellt när man såg sin klass springa ut så kunde jag inte hjälpa att känna en gnutta avundsjuka tillsammmans med stoltheten. Efter utspringet gick jag bort till flaken för att vinka av mina vänner, och om jag ska vara ärlig så var det i det ögonblicket, då de alla åkte iväg på sina respektive flak som jag för första gången ångrade att jag åkt iväg. Denna tanke fick mig att känna mig lite dum och otacksam. Jag hade ju trots allt fått uppleva saker som många andra aldrig ens kommer att få chansen till.



Nu i efterhand har jag insett hur viktigt det egentligen är att faktiskt låta sig själv få känna dessa känslor ibland, och att inte skuldbelägga sig själv för dem. Som utbytesstudent har man trots allt levt ett helt annat liv under ett år, och hur mycket man än skulle önska det, så har tiden inte stått stilla i ens hemland. Man har missat otroligt mycket och om man som mig, precis gått ut tvåan på gymnasiet innan man åkte så har ens vänner hunnit med att ta studenten, men också börjat söka in till universitet eller planera sina gap year resor osv, och att inte känna något annat än positiva känslor kring detta känns väldigt svårt.



Jag har en känsla av att det är under detta kommande året som jag kommer att känna mig lite ensam då och då, nu när man i stort sätt är på olika stadier i livet som sina jämnåriga. Dock så har jag det bästa gymnasieåret framför mig, or at least so I’ve heard. Jag har även ett bagage fyllt med roliga berättelser, erfarenheter och nya vänner som jag aldrig skulle fått om jag valt att stanna i Sverige. Med det sagt så ångrar jag ingenting!

Slutet gott allting gott!

Louise är en utav Explorius studentreportrar - du hittar alla reportrarna här!


Close
Tack för ditt intresse av Explorius Sverige! Explorius Sverige är en del av Educatius Group AB som består av flera internationella organisationer som arbetar för kulturella utbyten bland studenter. 

Vi tar din rätt till privatliv på allvar, och ger dig möjligheten att kontrollera hur vi kommunicerar med dig. Du bestämmer själv hur vi ska använda dina uppgifter. Klicka i JA/NEJ nedan:

"Vissa fält i formulärat är obligatoriska, fyll i dessa och testa igen."