Att vara värdfamilj är en resa på hemmaplan

Sigrid och hennes man Robert tog emot utbyteseleven Hannah från Tyskland förra året och till hösten ska de bli värdfamilj igen, denna gång åt en tjej från Thailand. Sigrid är även lokal kontaktperson åt studenter som kommer till Sverige och nu delar hon med sig av sina upplevelser kring att vara värdfamilj.

Jag och min man Robert bor i ett mysigt litet hus på landet. På gården finns det en lada där det bor några får, som just nu har små söta lamm, och fritt omkring går glada höns som villigt lägger ägg. En liten idyll!

Jag växte upp i Norge och drömde om att åka på ett High School-år till USA. Men med en relativt allvarlig sjukdom då det var dags att åka satte stoppar för min dröm. Som tur var blev jag frisk och åkte sedan en termin till Californien efter jag tagit studenten hemma i Norge. Vilket äventyr! Detta borde alla unga äventyrslystna prova på!

Delar det vi har med någon annan
Min man och jag har alltid intresserat oss för andra kulturer och vi gillar att resa - samtidig som vi är väldigt hemkära (annars skulle vi inte haft vårt lilla torp med djur som behöver tillsyn varje dag). Jag kan nog säga att jag är rätt så nöjd med livet. Vi skulle gärna vilja resa mer, men med en något arg bagge är det svårt att hitta djurpassare, så varför inte dela det vi har med någon annan? Det blir på sätt och vis också en resa. Vi har alltid gillat barn och ungdomar, även om vi än så länge inte har några egna.

Vardagen är det bästa
Vi kollade genom studenterna som ville åka till Sverige, och valet föll på Hannah från Tyskland. Oj, hur skulle det gå att ha en 15-16-åring i huset? Det tog några dagar från det att hon kom tills det hon var helt "sig själv". Vilken härlig och underbar tjej. Vi åkte på lite utflykter och hade några roliga aktiviteter tillsammans, men det bästa var kanske ändå vardagarna. För det var ju därför hon kom hit, för att leva som oss. För att lära sig språket och utforska världen. 

Hon gick i en bra klass i skolan och här hemma fick hon hjälpa till lite med hushållssysslor, med djuren, gå promenader och vi hade även mycket kul när den mörka årstiden kom med att kolla på roliga serier på Netflix. Vi skämde nog bort henne lite, hon är trots allt "vårt första barn". Det kändes helt naturligt. Hon blev en del av vår familj, av vår vardag. Och jag har ett stort leende på läpparna när jag skriver detta. Vilken underbar tid vi hade tillsammans.

Det svåraste var nog när hon åkte hem, vad tomt det blev. Vi har fortfarande kontakt och ska ses i sommar igen. Vi ser även fram emot att ta emot en ny student i höst, denna gång ska vi välkomna en student från Thailand.

Hannah som gosar med favoritlammet, Bäärnard.



Vår lilla familj som lego. Matfantasten, bonden och den katt-kära utbyteseleven.




Flera kilo egenodlat gurka fick bli bostongurka. Många roliga stunder i köket blev det.