Blogginlägg

2017/18 - vår familjs mest händelserika år


Road

Det var på gymnasiemässan i oktober 2016 som vi för första gången kom i kontakt med Explorius. Jag och min man Roger och vår 15-åring Oskar besökte mässan för få lite bättre koll på vilket gymnasium Oskar skulle söka till kommande läsår. Rätt vad det är säger Oskar och pekar på Explorius monter: ”Det där vill jag göra!”
Det var på den vägen som Oskar åkte som utbytesstudent till USA. Han fick sin placering i den californiska öknen mellan Los Angeles och Las Vegas, i en liten stad längs den legendariska landsvägen Route 66.

Från det att vi signade upp Oskar för ett utbytesår med Explorius fick vi regelbundet mail från Explorius som undrade om vi var intresserade av att ta emot en utbytesstudent i vårt hem? Vi funderade inte så mycket på det i början, men när vi fått ett antal mail med studentprofiler så började vi diskutera om vi skulle ta emot en student trots allt. Det skulle ju vara spännande! Men skulle vi klara av det? Det är ju ett väldigt stort ansvar att ta hand om någon annans barn från ett annat land. Samtidigt slog tanken oss att om vi förväntade oss att en familj i USA skulle ta hand om vårt barn i 10 månader, så borde vi göra samma sak för en utbytesstudent som ville komma till Sverige. Och Oskars rum skulle bli ledigt så vi hade ju plats. Då tittade vi på det senaste mailet med studentprofiler som Explorius hade skickat och fastnade direkt för Anna från Australien. Sen gick allt fort, och när vi blivit godkända som värdfamilj och Annas skolplacering var klar fick vi kontakt med Anna som hade massor av frågor såklart. Hur kallt blir det på vintern? Hur mycket snö? Vad ville vi ha för presenter från Australien? Vad skulle hon ta med sig för kläder?

Utbytesstudent

I början på augusti vinkade, jag, Roger och lillebror Lukas av Oskar på Arlanda. Alla utom Oskar grät, han var supertaggad på att äntligen komma iväg på sitt livs äventyr och det var väl inget att gråta över! Två veckor senare stod vi på Arlanda igen för att välkomna Anna till Sverige.
Lukas, 13 år, var först väldigt blyg och obekväm med att behöva prata engelska med Anna och sa till mig och Roger: "Jag kommer nog inte prata så mycket med henne de första veckorna." Men det tog bara några dagar att komma över blygheten och sedan pratade han på som aldrig förr och ville lära Anna svenska ord. Faktiskt blev Lukas så bra på engelska under de här 10 månaderna att han höjde sitt betyg i engelska tre snäpp på en termin! Det har vi Anna att tacka för och det var lite med den baktanken som vi valde en student med engelska som modersmål.

Ski in Sweden

Anna visade sig vara glad, pratsam, hjälpsam, ödmjuk och intresserad av att lära sig allt om Sverige och våra traditioner och jämföra med Australien och berätta hur allt fungerade där. Visste ni till exempel att om det står en känguru på vägen när ni kommer körande och den inte flyttar på sig så måste ni köra på den. Ni får absolut inte stanna för de kan vara jätteaggressiva och attackera bilen!
Anna visade sig också vara full av bus. Alla i vår familj utom jag (för jag gav henne aldrig tillfälle!) blev iputtade i vattnet av henne. Roger stod fullt påklädd på bryggan när Anna bad att få låna hans mobil så att hon kunde ta ett kort. "Visst", sa Roger och lämnade ifrån sig telefonen och sekunden senare låg han i vattnet – och det här var i april och det var så att säga inte badtemperatur!

Swimming

Ett roligt inslag med att vara värdfamilj är att bjuda på svensk mat. Och att få prova mat från studentens hemland. Anna bjöd oss på Hot Cross Buns, Pavlova och Vegemite. Vegemite äter man på rostat bröd i Australien och det smakar som en blandning av jäst och soja och konsistensen är som tjära! Ingen höjdare om jag ska vara ärlig… I gengäld bjöd vi henne på Kalles kaviar och det tyckte hon var så äckligt att hon nästan kräktes. Men det mesta av den svenska maten tyckte hon om och hon vågade prova allt från sill till bananpizza. Hon var skeptisk till banan i maten men sedan blev Flygande Jacob hennes favorit.

IKEA

Vi har haft mycket kul tillsammans med Anna. Vi har åkt längdskidor, slalom, långfärdsskridskor, hundspann, ridit, varit på IKEA, spelat tennis, spelat kubb, badat, varit på släktträffar, ätit julbord, byggt snögubbar, bakat kanelbullar och lussebullar. Vi har plockat lingon, blåbär, äpplen och svamp. Åkt båt i Stockholms skärgård, paddlat kajak, varit på sightseeing i Stockholm, Göteborg och Dalarna. Den absoluta höjdpunkten för Anna var att gå ut i skogen och hugga en julgran. Mycket exotiskt! (Vi hade tillstånd av markägaren.)
Det har också blivit en hel del skratt på grund av språkförbistringar. När folk sa ”Ingen fara” till Anna hörde hon ”ingefära” och förstod inte riktigt hur det kom in i sammanhanget.

Sverige

Jag kan faktiskt inte komma på ett enda tillfälle när vi har känt att det var jobbigt att ha Anna boende hos oss. Tvärtom var det bra för oss att få Anna till vår familj när Oskar var iväg, för det gjorde att saknaden efter Oskar inte blev fullt lika stor – vi var ju fortfarande lika många personer i huset. Anna fick aldrig någon hemlängtan, men hon saknade sin hund i Australien, och hon tyckte det var jobbigt att det var så mörkt på vintern (och vem gör inte det?).

Däremot blev Oskars första värdfamiljsplacering inte så lyckad. Han hade ju fått höra av oss föräldrar och Explorius att man får vara beredd på att det inte är som hemma, man får bita ihop och ta seden dit man kommer. Men det är inte så lätt för en 15-åring att veta var gränsen går för vad som bara är annorlunda och vad som inte är okej. Men till slut var måttet rågat och när Oskar väl sa ifrån fick han byta familj omgående, och Explorius backade upp honom och oss och skötte kontakten med den amerikanska organisationen. Vi väljer att se tiden i den första familjen som en lärorik erfarenhet för Oskar. "What doesn't kill you makes you stronger" som det heter. När Oskar fick en ny värdfamilj i grannstaden trivdes han jättebra. Nya familjen var jättetrevlig. Vi åkte till Californien hela vår familj, inklusive Anna, och hälsade på i slutet av Oskars utbytesår. Anna och Oskar hade hört så mycket om varandra att de mer eller mindre redan kände varandra när de träffades för första gången.

Värdfamilj

I samband med att Oskar bytte familj fick han också byta skola. Båda skolorna han gick i trivdes han bra i och fick många kompisar, både andra utbytesstudenter och amerikaner. I skrivande stund har vi Oskars amerikanska kompis Kyle på besök hos oss. Kyle anlände tre dagar efter att Anna åkte hem. Senare i sommar får vi besök av Patrick från Italien som var utbytesstudent i samma familj som Oskar. De två hittade varandra direkt, och Oskar har bestämt att åka och hälsa på Patrick i Italien nästa sommar. Och vi planerar att åka och hälsa på Anna i Australien. Utbytet fortsätter alltså efter att de 10 månaderna är slut och vi har vänner i Australien, USA och Italien!

Ibland kan jag tänka att det var en himla tur att vi åkte till gymnasiemässan den där gråmulna och regniga lördagen i oktober 2016. Men det gjorde vi, och om det var ödet eller en lycklig slump som gjorde att 2017/2018 blev det mest händelserika året någonsin för hela vår familj spelar ingen roll.

Om ni som orkat läsa ända hit fortfarande är osäkra på om ni ska ta emot en utbytesstudent eller skicka iväg ert barn som utbytesstudent, eller kanske själva åka iväg på utbytesår så är mitt råd: Just do it! Ni kommer inte att ångra er för ni får minnen och vänner för livet. Språkkunskaper får ni på köpet!

/Anna K, värdmamma


Möt utbytesstudenterna som kommer i höst