Värdfamilj till en tjej från Thailand


Min man Robert och jag hade en mycket trevlig tysk utbytesstudent hos oss förra året, och efter att Hannah åkte hem (läs mer om det här: http://www.explorius.se/Blogs/Host-Family-Students/Vara-vardfamilj-en-resa-pa-hemmaplan) så blev det lite tomt. Vi bestämde oss snabbt att vi ville ha en ny utbytesstudent, men tänkte att vi inte ville ha en tysk igen, då det kanske skulle bli så lätt att jämföra dem. Så vi ville prova något hel annat.

För oss var det viktigaste att ha en student som vill bo på landet, då vi bor på ett litet torp med djur, och långt ut på landet. Efter att ha läst genom breven till några av de asiatiska studenterna hittade vi Miyuki från Thailand. Hon skrev att hon drömde om att bo på landet och ha höns. Henne tar vi! Sagt och gjort. 

Miyuki är född och uppvuxen i Thailand men med en far från Japan och mor från Taiwan. Hon bor vanligtvis på 29 våningen mitt i Bangkok. Vi hämtade Mimmi, som vi kallar henne, på Arlanda 24e september, ca 6 v efter beräknad ankomst då det var lite strul med visumet. Detta var samma dag som jag skulle springa Lidingöloppet. Det blev nog en spännande dag. Först möta sina värdföräldrar och sedan bevittna ett av Sveriges största motionslopp. Mimmi visade sin omsorgsfulla sida redan från dag ett. Hon hejjade och stödde mig (bokstavligt talat) efter de tre milen, där jag stapplade mig tillbaka till bilen. 

 
Det som var uppenbart helt från starten var att detta var en mycket väluppfostrad och hövlig ung kvinna. Vi fick snabbt lära oss ”kap-kun-ka” som betyder tack, då hon tackade så mycket hela tiden. Mat verkar vara en stor del av thailändarnas identitet. Med sig i sina resväskor hade Mimmi med sig mängder av mat, allt från torkad chili till olika påsar med pulversoppa, fisksås, godis och ett kilo ris. Hon blev lite snopen och vi fick oss alla ett gott skratt då vi från skafferiet också hade thailändskt ris. Hon var helt förvånad ”You have rice?”. Och när vi talar om chili. Hon har chili på allt.

Vi bor ca 3,5 km från närmsta busstopp. Då vi bara har en bil har vi löst detta med att Mimmi får cykla när det är väder för det. Vi tar för givet att alla kan cykla riktigt bra när man är 16-17 år. Men bor man mitt i Bangkok är det inte så ofta man cyklar. Mimmi kunde cykla, men det var inte utan hjärtat i halsgropen som jag cyklade tillsammans med henne till bussen i början. Vingligt värre, men med ett stort leende på läpparna. Nu kan Mimmi ibland ta sig en cykeltur helt på egen hand på eftermiddagarna för skojs skull, och jag känner mig helt lugn, numera. 

Jag är så imponerad över att Mimmi har så lätt att skaffa sig nya vänner. Överallt vi går så lär hon känna nya människor helt på eget initiativ. Hon visar ofta sin uppskattning till sina vänner genom att rita och ge bort roliga kort och teckningar. Detta är mycket uppskattat. Vem vill inte få en egen tecknad serie med sig själv i huvudrollen? I Thailand blir varje anteckningsbok bedömd och man får bättre betyg om det finns fina teckningar och söta krussiduller.

Thailand och Mimmi har verkligen berikat vårt liv, med god mat och massor med skratt.