Kulturkrockar som uppstått



Jag hade hört om hur utbytesstudenter 
upplevde kulturkrockar innan jag kom hit till USA själv, men jag förstod nog ändå inte riktigt vad det innebar. Jag tänkte kanske att jag ändå visste så pass mycket om den amerikanska kulturen, i och med hur mycket vi exponeras till den via olika medier, att det inte skulle hända.

Men, det hände trots allt.

Mer än en månad gick faktiskt innan jag upplevde min första kulturkrock: jag fick reda på att barnaga är tillåtet här.

Jag ringde mamma och sen pappa och sen min storasyster: ”man får SLÅ BARN i USA!”.

Små saker har sedan dess kommit fram hela tiden, t.ex. hur lärare obekymrat uttrycker politiska åsikter.

Jag har pratat med andra utbytesstudenter och har kommit fram till att den största kulturskillnaden är hur folk förhåller sig till politik och hur viktigt, eller oviktigt i det här fallet, det är att vara politiskt korrekt.

Hemma skulle det absolut ifrågasättas om en lärare lärde ut hur mycket bättre ett parti var än ett annat, här skulle nog nästan ingen tänka efter en sekund på om det är problematiskt på något vis.



En utbytesvän pekade
ut hur annorlunda deras syn på samhället är, även om samhället i sig är ganska jämförbart med vårt eget.”Man märker verkligen hur de är så himla efter i tänket angående feminism och rasism”, kommenterade en annan.

Jag vet inte om ”efter” är hur jag skulle uttrycka mig, men det är definitivt sant att de inte tar det lika mycket i åtanke, om alls.

För mig kan denna annorlunda samhällssyn irritera då och då.

För mig är det ju SJÄLVKLART att man ska vara feminist, att man inte agar barn, och att homofobi och rasism är fel. Här ser många på dessa saker som vilken trivial åsikt som helst. En annan utbytesstudent nämnde att hennes värdmamma berättat att hon tycker kvinnor hör hemma i köket.

Min amerikanska klasskompis kommenterade ”I don’t support that”, om homosexualitet, lika obekymrat som om hon skulle ha kommenterat att hon inte gillar ett band eller en maträtt.



Det har varit lite av en utmaning att acceptera för mig, att folks åsikter kan vara så totalt olika från mina egna att jag inte ens kan förstå tanken bakom deras. Det är klart att jag inte kommer överens med alla där hemma, men skillnaden har varit att nästan alla där hemma har argument för sina åsikter, så att man ändå kan förstå dem på något plan.

Här är det inte så många som har koll på politik eller varför de tycker som de tycker, det bara är så.

Men trots att detta till en början var lite frustrerande så börjar jag hitta förståelse. Det är ju klart att människorna här är lika kapabla till att tänka rationellt som nordbor, deras åsikter har bara formats annorlunda av deras kultur. För dem är det ju lika konstigt att vi inte agar barn - ”hur uppfostrar ni dem annars i så fall?”. 


Jag har sett så himla mycket spännande här
i USA - som skyskrapor i New York och Grand Canyon i Arizona, men trots det har varit obeskrivligt fantastiskt så är det lika imponerande att se och lära om hur annorlunda människorna är. Annorlunda, men också värt att nämna: vänliga, varma och enligt mig ganska härliga.



Tilda bloggar från Kalifornien under sitt utbytesår i USA. Vill du också plugga på high school i Kalifornien? Med oss på Explorius kan du lägga till Kalifornien som delstatsval vid din ansökan!

Ansök till ett high school-år