Att komma hem igen efter utbytesåret



Hur känns det att komma hem till Sverige igen?

Att komma ”hem” till Sverige igen efter mitt utbytesår i USA har utan tvekan varit det tuffaste jag har gjort som utbytesstudent. Alla utbytesår ser ju såklart olika ut för alla personer som åker och att komma hem är också en av alla saker som vi utbytisar hanterar olika. Vissa kanske tycker det är jätteskönt att komma hem till tryggheten igen medans andra är som jag och tycker det är otroligt tufft.

Att som en förändrad människa på många sätt och vis sätta sej på ett plan efter 10 månader av äventyr och sedan förväntas vara den person som du var innan du åkte när du kliver av planet på Arlanda, eller Luleå kan vara väldigt tufft psykiskt och jobbigt. Det är som att du byter liv över sista flighten hem och det känns som att du är satt i någons annan kropp första tiden hemma och lever någon annars liv.

Man känner sej som en gäst hemma i sitt egna hem, du kanske t.ex. har under 10 månader alltid frågat om det är passade att du tar en dusch eller om ni ska göra nått särskilt, men nu kan du ta en dusch utan att fråga först vilket kommer kännas väldigt konstigt och onaturligt. Kan erkänna själv att jag frågade mamma ett x antal gånger när jag kom hem och jag fick ta/fick göra saker som alltid förr har varit självklart att jag får, men det är så man funkar.

Det man inte får glömma är att de där hemma har inte upplevt samma saker som du har det senaste året. De har ingen aning om vilka tuffa perioder du har tagit dej igenom och hur du har som person förändrats under den senaste tiden eftersom att de inte har träffat dej och varit en del av din vardag. Det är ingen hemlighet och borde inte vara till någon stor surprise heller att du kommer gå igenom tuffa perioder eller förändras och växa som person, för det kommer du göra! :)



Kanske det kommer att kännas förjävligt att komma hem? Men kanske det också kommer kännas skönt? Vem vet?

Det ända jag har att säga till er framtida utbytesstudenter och föräldrar är att låt det ta tid att komma hem. Det kanske låter lite lustigt men pusha och var inte för ”på” era barn direkt dom kommer hem för de har just klarat av ett år som inte många klarar av psykiskt och jag lovar att det aldrig har varit så mycket känslor i deras kroppar som det är just nu. De har, för tillfället, hela sitt liv across the ocean och det är inte alltid det lättaste att ha..

Men jag vill också säga, främst till er utbytesstudenter nu, att det blir bättre! Det kanske inte kommer att kännas som att det kommer bli bra men jag är övertygad om att med rätt inställning på livet så kan man alltid få ut nått bra av livet med alla dess händelser!

Jag har nu varit hemma i Sverige i ca 1,5 månad och jag känner mej inte alls 100% hemma och jag tror det kommer ta ett riktigt bra tag för mej att känna mej 100% hemma här igen, om jag nånsin kommer göra det? Vem vet? Jag har ju trots allt halva hjärtat i USA nu som många andra utbytesstudenter också har men jag ser det samtidigt som något positivt! Tänk att vi har nu vänner och familj världen över och känner oss hemma på mer än en plats. :)

Kram Maja

Maja har bloggat från Michigan under sitt utbytesår i USA. Vill du också plugga på high school i Michigan? Med oss på Explorius kan du lägga till Michigan som delstatsval vid din ansökan!

Ansök till ett high school-år