Idas Soft Landing Camp



Just nu
sitter jag på flygplatsen i Charlotte, North Carolina, och väntar på flyget som ska ta mig till San Antonio, Texas. Där kommer min värdmamma, värdpappa och sex-åriga värdsyster stå och vänta på mig  människorna jag ska spendera de kommande tio månaderna med.

För fyra dagar sen sa jag hejdå till min svenska familj och klev på planet till Soft Landing Camp i New York tillsammans med 13 andra lika förväntansfulla svenskar. Jag kommer ihåg att jag satt på planet och önskade att jag bara kunde få åka direkt till Texas, helt ovetande om att jag bara några dagar senare skulle önska att jag kunde få stanna i New York föralltid.




Efter åtta och en halv timma på flyget till New York var man alldeles slut, och det var också då jag hade insett att jag glömt mitt visumunderlag. Att gå igenom immigration var nervöst för alla, och jag stod där och visste att jag inte hade rätt papper. När jag väl kom fram till disken blev jag genast skickad till ett annat rum, jag satt där och pratade nervöst med en annan utbytesstudent som också fått med sig fel papper.

”Ajda? Ajda!?” hör jag plötsligt och inser att någon stått och ropat på mig under en längre tid utan att jag märkt något, mitt namn är ju inte Ajda. Jag reser mig snabbt upp och går fram till damen.

”What? Were you calling for me?” frågar jag.

”No, when I say Ajda you say yes, not what”. Hon ger mig en sträng blick och jag inser genast att hon inte har i tankarna att bete sig vidare trevligt, så istället för att förklara att Ajda inte är mitt namn bara nickar jag osäkert.

Efter några minuters utskällning och några retsamma skratt får jag ändå komma in i landet. Men jag måste erkänna att det inte var någon vidare trevlig upplevelse. Mitt första intryck av amerikaner var alltså inget vidare, men från den ljusa sidan kommer jag inte vara så dum att glömma visumunderlaget igen. Dagens läxa hörni, ha med er era papper!



Efter den lilla incidenten hämtade vi vår packning och resten av Soft Landing Camp var inget annat än fantastiskt. Dagarna fylldes av sightseeing, shopping och underbart umgänge.

’Sightseeing’ tänkte jag innan vi åkte ’det är väl inte min grej, jag bryr mig inte om gamla byggnader och sådant strunt’ utan att kunna ana hur jag senare skulle känna rysningarna ila genom kroppen när vår guide pratade om nine-eleven. Får ni Mike som guide ska ni känna er som de lyckligaste människorna på jorden, för han kommer förvandla den trista bussturen genom ett grått område till en sagoberättelse med skratt och tårar.

Tre hela dagar spenderades i New York, när bussen stannade vid hotellet klockan nio varje kväll var man så trött att man hade kunnat somna fast det var jordbävning, ändå ville man inte gå och lägga sig. 




På flyget dit trängde vi ihop oss fem svenskar på tre platser, och förresten var inte en enda av de platserna våra från början, och skrattade och pratade som om vi känt varandra sen länge. När man har något så viktigt gemensamt går det inte att se på varandra som främlingar, man är vänner från att man sagt hej.

Efter bara en hel dag i New York sa min kompis Alice; ”Det är konstigt hur nära man kan komma människor på så lite tid”, och jag vet inte något bättre sätt att beskriva Soft Landing Camp än att använda hennes ord. Hemma går fyra dagar fort, och jag hade troligtvis spenderat dem på mitt rum med mobilen i ansiktet, ledsen för att alla mina kompisar började gymnasiet och jag var hemma och hade tråkigt.

Istället blev det fyra dagar fyllda med så många nya intryck att det rann över och fast jag bara har några decimaler mer enligt en våg, har jag med mig massor med fantastiska vänner för livet och nya erfarenheter i bagaget. Jag är redo att påbörja mitt äventyr!



Ida är en av våra studentreportrar och bloggar från Texas i USA. Vill du också plugga i Texas under ditt utbytesår? Med oss på Explorius kan du lägga till Texas som områdesval!

Ansök till ett high school-år