Att komma in i en ny familj



En familj är som ett pussel.
Vissa pussel är krångligare än andra, en del pussel till och med saknar bitar och i några gamla pussel passar inte ens bitarna ihop så bra. Bitarna kan vara trasiga, missfärgade och behöver inte ens likna varandra, ändå hör de ihop. Hur stor är chansen att en pusselbit som jag passar med det pusslet jag kom till?



Jag minns så tydligt hur jag klev på rulltrappan nedåt mot bagage claim. Försiktigt drog jag på den tunga väskan och placerade den på steget framför mig. Nervositeten bubblade i min mage och jag såg till att jag hade ett stadigt grepp om väskan.

Sen såg jag upp och ner mot marken vid foten av trappan och fick syn på två figurer. En liten, blond figur i glada färger och bredvid henne en annan blond med en stor rosa skylt i handen. ”IDA, WELCOME TO TEXAS” stod det med stora bokstäver, den äldre log, den lilla såg nervös ut.

Om High School i USA

I början var det svårt. Jag visste inte vad jag skulle säga eller inte säga och hur jag skulle bete mig. Rädslan för att göra något fel var konstant, för jag visste inte hur de skulle reagera.

Under de första dagarna var min värdpappa i Houston och jobbade och min värdmamma jobbade hemifrån så jag spenderade tiden med att spela spel med min värdsyster. Att ha ett nytt syskon var så mycket enklare än jag trodde det skulle vara. Jag minns hur hon de första dagarna var blyg och konstant höll sin mammas hand, nu håller hon istället min hand när främlingar kommer och hälsar på.



Det tuffaste var att inte ha någon att vända sig till, någon som känner dig bättre än någon annan, någon som du kan berätta allt för. De första två veckorna var det som om jag var en konstant gäst i huset och det tog på mina krafter. Enda gången jag kunde ordentligt andas ut var ensam på mitt rum.

Men med tiden kommer känslan av hemma. Nu hänger jag hellre ute i vardagsrummet än på mitt rum, för jag älskar min värdfamiljs sällskap. När min mobil ändrade inställningarna för vad som är ”Home” kände jag att det var på riktigt.



Jag försöker uppskatta varje ögonblick med människorna, för jag vet att tiden kommer vara förbi snart. Alla kvällar jag suttit uppe med min värdmamma och pratat om allt och inget, alla gånger min värdsyster kramat om mig, sådant som är vardag, kommer snart vara förbi.

Min värdfamilj är numera min familj, och jag är så glad att jag fick träffa dem. Häromkvällen hade min värdsyster det största leendet på läpparna och jag frågade henne varför hon var så glad, hennes svar sätter ett leende på mina läppar varje gång jag tänker på det. ”Because I’m with you”.

Ida är en av våra studentreportrar och bloggar från Texas i USA. Vill du också plugga i Texas under ditt utbytesår? Med oss på Explorius kan du lägga till Texas som områdesval!

Ansök till ett high school-år