Inför utbytesåret



Jag är en tjej på 15 år som ska åka till USA i 10 månader. Det som i höstas började med en enkel knapptryckning och ett möte har nu resulterat i att jag nu sätter mig på ett plan om drygt en månad.

Hela mitt liv har jag bott i nordvästra Skåne. Skola, hästar, hund och egen träning upptar det mesta av min tid. Jag har en familj bestående av tre syskon och två föräldrar. Hela min tillvaro från min födsel har varit skyddad och säker.

Alla känslor som har kommit upp inför denna resa har därför varit helt nya för mig. Aldrig tidigare har jag känt mig så osäker som just nu. Det känns som om jag kastar mig utför ett stup och det bara väntar krokodiler där nere (vi får hoppas att det är snälla krokodiler :) ). Alla känslor kommer på en och samma gång och fyller mig med tvivel, virvlar sedan vidare och lämnar mig kvar.

Nu ska jag lämna min familj, som jag tidigare bara varit borta ifrån i max en vecka i taget. Istället är det nya människors vanor, rutiner och ideér som jag ska acceptera och leva med. Språket, som jag inte känner att jag behärskar, det ska jag nu tala hela tiden. Engelska är språket jag hädanefter kommer att använda hela tiden; lära mig matte genom, skriva uppsatser på och förhoppningsvis också drömma på. Snacka om läskigt.




Slutligen, jag kommer inte att känna en kotte. Det är visserligen en chans att börja på en ny kula där ingen har förutfattade meningar om mig. Samtidigt så är alla mina vänner kvar här i Sverige, de kommer att hitta på saker och ha kul, fast utan mig.

Trots dessa orosmoment så intalar jag mig ändå att jag kommer att överleva. Om ett år så sitter jag säkert här och undrar varför i all sin dar jag oroade mig så mycket. På ett sätt känns det nästan som om jag redan har varit iväg. Folk har berättat historier om sin syssling som var iväg och som tyckte det var sååå lärorikt och växte sååå mycket som person.

Många har varit imponerade och tyckt att det är väldigt häftigt. Det är det också. Men det har också varit många sena kvällar, då jag och mina föräldrar suttit med alla papper och nästintill slitit vårt hår, jag överdriver inte när jag säger att blod, svett och tårar har varit inblandade.

Till alla som funderar på att åka på ett utbytesår: Gör det, men var beredda på att pappersexercisen är ansträngande, men du kommer att klara det! Ta det bara lugnt och fråga vid alla oklarheter (och sådana kommer, jag lovar). Försöker hålla mina förväntningar på detta år lågt ställda. Jag försöker ta in allt som det kommer. Det ska vara ett äventyr, det ska vara läskigt. Jag ska upptäcka en helt ny kultur och ett nytt land. Det hade varit konstigt att inte ha fjärilar i magen inför det. 

Om en månad gäller det! Nu ska jag försöka sova ordentligt, krama om alla som jag kommer sakna och förhoppningsvis är det ömsesidigt :). Packa väskan med Marabou-choklad och gosedjur. Efter det är det bara att le åt misstagen, tacka ja till allt och omfamna hela min stora upplevelse på andra sidan Atlanten.

Alva kommer blogga från Michigan under sitt utbytesår i USA. Vill du också plugga på high school i Michigan? Med oss på Explorius kan du lägga till Michigan som delstatsval vid din ansökan!

Ansök till ett high school-år