Känslo- & bergochdalbana under hemresan!



Hej! Nu sitter jag hemma i Sverige igen där jag har befunnit mig i en hel vecka. Började titta tillbaka lite på hemresan och alla de tusen känslor man har genomgått under bara några dagar, jag förstår att man var helt utmattad när man kom hem.

Det började en vecka innan jag skulle åka hem från USA där jag kände en enorm stress. Jag ville umgås med mina kompisar och värdfamiljen på samma gång och också hinna se allt vi har pratat om att se hela året. Ens utbytesår går så himla fort och det känns som att man gör saker hela tiden men ändå fanns det någon sak kvar på min bucketlist som jag inte hann med.

I slutet på den här veckan gick stressen över till en stor klump i magen, jag insåg att jag faktiskt kommer att åka hem. Tanken av att jag inte kommer att vakna upp och träffa alla mina värdsyskon, gå till skolan med alla sina vänner och sitta uppe på kvällarna och prata med mina värdföräldrar var jättejobbigt.

Om high school i USA




Flyget gick runt 18:00 på en lördag och denna dag var bara tung. Som att jag gick runt och väntade på domedagen. Det blev väldigt mycket tårar den här dagen, speciellt på flygplatsen. Jag fortsatte att gråta i två timmar på flyget tills jag kunde lugna ner mig, men mådde fortfarande väldigt dåligt.

Jag började att må bättre igen när jag kom fram till Washington D.C, där vårt year end camp var, eftersom jag hade väldigt många kompisar som redan var där. Det kändes väldigt skönt att få vara runt människor man redan kände och få landa lite innan man åkte direkt till Sverige. De hade också exakt samma känslor så man kunde prata av sig.

Andra dagen i Washington D.C. gick vi runt i staden och kollade. Riktigt skönt att få tankarna på något annat än värdfamiljen. Detta var första gången på många timmar som jag faktiskt inte tänkte på min värdfamilj eller min svenska familj. Sista dagen i Washington gjorde vi inte något alls. Nu kändes det så nära att få komma hem till Sverige så blev helt över exalterad och taggad. Kommer ihåg att känslan var helt overklig, att man faktiskt ska få träffa sin familj och vänner igen. 




Vi flög till Köpenhamn för att sedan flyga till Stockholm. Sista flyget innan jag var hemma började jag bli helt galet nervös. Tankar som att mina kompisar skulle vara helt andra människor eller att jag inte skulle passa in i Sverige flög genom huvudet ett antal gånger.

När jag kom till flygplatsen möttes jag av mamma och pappa, mormor och morfar och mina närmsta kompisar. När jag såg hela min familj och kompisar släpptes all nervositet och jag fick ett lugn som jag inte har känt på 10 månader. Allt var äntligen som vanligt. De första dagarna var helt sjukt kul att träffa alla kompisar igen, att midsommar var två dagar efter jag kom hem gjorde det bara roligare också.

Om high school i USA





Nu en vecka efter är det lite olika från dag till dag. Ibland är jag bara allmänt lycklig för att få vara hemma och ibland vill jag bara tillbaka till Kalifornien. När det är sämre dagar hör jag av mig till de andra utbytesstudenterna för att prata av mig.

Jag och min värdfamilj har pratat varje dag och det känns tryggt. Jag planerar redan en resa för att hälsa på och försöker få dem att komma och hälsa på mig i Sverige. Känner mig väldigt tacksam att det finns två ställen i världen som jag kan kalla hem.



Lisa har bloggat från Kalifornien under sitt utbytesår i USA. Vill du också plugga på high school i Kalifornien? Med oss på Explorius kan du lägga till Kalifornien som delstatsval vid din ansökan!

Ansök till ett high school-år