Känslan av att vara hemma från utbytesåret



Alla berättade alltid om hur svårt det skulle vara att åka iväg på ett utbytesår
, att anpassa till den nya familjen, skolan och allt det sociala runt omkring. Låt oss dra slutsatsen att ett utbytesår inte är lätt, när du lämnade Sverige visste du att det bara skulle dröja tio månader innan du skulle vara tillbaka igen.

Men nu ska du lämna ditt värdland och det liv som du byggt upp under tio månaders tid och de som väntar på dig i Sverige vet ingenting om det liv som du levt.

Dom har inte varit här, dom har inte upplevt vad du upplev. Dom har ingen aning om vilken skolbuss du tog hem från skolan, i vilken korridor din engelsklektion var eller hur många gånger ditt namn blev uttalat fel. Dom vet inte hur djupa vänskapsband och band till din värdfamilj som du lyckats få, och jobbigast av allt så vet dom inte hur svårt det är att lämna allt bakom sig.



Min sista vecka i USA var den mest emotionella tid jag någonsin gått igenom. Jag grät hela tiden, för minsta lilla grej och för varje hejdå som jag var tvungen att säga blev tårarna fler och större och för mig var det riktigt jobbigt att inte kunna förstå varför jag grät så mycket, och det var först efter att jag satte fötterna på svensk mark som jag förstod varför. Det är inte landet eller människorna som jag lämnade bakom mig utan alla upplevelser.

Jag är fast besluten i att en dag komma tillbaka för att träffa alla igen,
men när jag kommer tillbaka är jag inte utbytesstudenten, jag kommer inte att ta den gula skolbussen hem från skolan, aldrig mer skynda mellan 2nd och 3rd period och det är allt detta som gör det så svårt att lämna, för det kommer aldrig bli detsamma igen.

Om high school i USA




Innan jag lämnade Texas trodde jag faktiskt inte att det skulle vara så jobbigt att lämna. Jag trodde att efter att man sagt alla hejdå’n skulle det vara frid och fröjd men jokes on me.

Ett tips till er framtida utbytesstudenter är att förbereda er på det värsta men hoppas på det bästa. För vissa går det bra att lämna, det är hyfsat lätt. För andra är det raka motsatsen, det gör fysiskt ont - som för mig, men det är ett av prisen som vi utbytesstudenter får betala. Tänk hur fantastiskt det är att vi funnit någonting så underbart att det gör ont att lämna, är inte det ett bevis på ett lyckat utbytesår? Som den kända quoten lyder ’’Don’t cry because its over, smile because it happened’’ och det är precis vad jag försöker att göra.

Det går inte en dag utan att jag saknar USA, och vad jag än gör tänker jag ’’Ååh tänk vad häftigt om mina amerikanska vänner kunde göra detta med mig’’ eller ’’detta är nästan som i USA’’ osv, men det är okej! Det är viktigt att ta sin egen tid att kunna ’’gå vidare’' och börja leva sitt liv i Sverige igen.

Man måste ta tid att hitta sig själv, för man kommer känna sig vilsen och ha en liten identitetskris. Titta bara på mig, just nu är jag lost. Jag är varken the Swedish exchange student eller den tjej som lämnade Luleå för 10 månader sedan.

Om high school i USA




Det är inte lätt att komma tillbaka. Notera att jag inte skrivit någonstans att jag ’’kommer hem’’ för jag kommer aldrig vara fullständigt hemma i Sverige. En bit av mitt hjärta finns kvar i Texas och som ni alla vet; ’’Your home is where the heart is’’. Mitt rum i Texas är lika mycket mitt rum som det jag har här i Sverige. Jag har gömställen på båda ställena, jag har godisgömmor och favoritställen på två sidor av atlanten, hur fantastiskt är inte det?

Men nu är det iallafall min tur att precis som Miley Cyrus en gång sjöng; ’’Moving on, letting go, holding on to tomorrow and I always got the memories while I'm finding out who I'm gonna be’’. ''


Frida har bloggat från Texas under sitt utbytesår i USA. Vill du också plugga på high school i Texas? Med oss på Explorius kan du lägga till Texas som delstatsval vid din ansökan!

Ansök till ett high school-år