Vad jag har lärt mig som utbytesstudent


Efter mycket skratt och gråt, toppar och dalar och mycket ifrågasättande och nya insikter så har jag kommit tre månader in i mitt år. Det har gått så snabbt att jag inte vet vad men samtidigt långsamt. För när jag tänker tillbaka så har jag ändå hunnit med mycket och mycket mer skall komma!

Man måste ta för sig

Allt kommer inte att komma av sig självt. Man måste ta steget och vara den som säger HEJ här är jag! Det är svårt och första dagen på lunchen ville jag helst äta på toaletten som Lindsay Lohan i Mean Girls. Efter mycket om och men gjorde jag det inte och de som jag satte mig med blev nära vänner senare. Ibland måste man bara göra det även om det känns omöjligt.

Amerikanare är generellt sätt snälla och kollar inte snett på en om man säger hej. De är inte som svenskar *host*. Nej jag älskar svenskar men sad but true är vi svårare än amerikaner och inte lika vänliga. En egenskap som jag verkligen uppskattar hos amerikaner.

Våga säga ja, men även nej

Följ din magkänsla. En sak som man får höra som utbytesstudent är att man ska säga ja till allt för att få uppleva så mycket som möjligt. Men ibland säger magkänslan något annat.

Så kids, don’t say yes to everything. Magkänslan är så otroligt viktig när det kommer till vänner och familj. Ibland säger magkänslan det man inte själv vill inse.

Att livet inte är som High School Musical

Sitter och skrattar för mig själv när jag skriver det här men livet är inte som High School Musical sad but true. Det kanske bara var jag som var beroende av HSM när jag var liten och att det var min childhood dream att gå på High School i USA som faktiskt gjorde att jag åkte hit. Önskar att alla sjöng på borden och att det fanns en Troy i min skola, men the reality sucks.

Nej, den suger verkligen inte men 10-åriga jag önskar att livet vore en musikal och att skolans maskot var en wildcat :( På de flesta skolorna finns inte en Sharpay heller, men det klagar jag inte över haha.

Om high school i USA




Lär dig en mening som du kan säga när alla frågar om du kan säga något på svenska

Fick frågan “can you say something in Swedish??” nästan dagligen den första månaden. Tips till alla blivande studenter: ha någon mening att säga. För när man står där med fem personer som vill höra en ”cool” mening och det enda man kommer på är “jag vet inte vad jag ska säga så jag säger det här” så önskar man att man hade tänkt på det innan.

Vet inte hur många gånger folk har blivit besvikna på översättningen och säger “aha..”. Vet inte vad det vill höra för "cool" mening de vill höra men uppenbarligen inte det haha.

Ibland får man bortse från åsikter

Wyoming är en väldigt konservativt delstat där majoriteten är republikaner. Jag har hört så mycket att jag inte ens vet vart jag ska börja. Det har varit ett problem att hitta vänner med liknande åsikter som jag för människor i småstads-Wyoming lever i en box.

Att komma från ett öppet Sverige till ett konservativ Wyoming är något som har varit en stor kulturchock. Uppskattar Sverige något otroligt och att trots att vi har en långt kvar så är vi ett väldigt accepterande land. Vissa personer har jag valt att ta avstånd från helt då deras värderingar är för skeva att ens förbise. Jag umgås med de människor som jag anser har sunda värderingar. Men man kan inte heller bara stöta bort alla personer man tycker har lite fel värderingar. Det är lätt att tycka att ens egna åsikter är rätt men man måste försöka sätta allt i ett perspektiv.

Att bli vän med sig själv

Man är ensam, speciellt i början av året när man inte känner så många. Det jag har behövt lära mig är att bli bekväm med mig själv och lärt mig att underhålla mig själv. Eftersom det inte finns någon kollektivtrafik så blir man väldigt beroende av att få skjuts och det är inte alltid att man kan få skjuts överallt. Man får försöka hitta vad man tycker är roligt att göra när man är själv. Jag har till exempel upptäckt att jag älskar "adult coloring books". Förutom det så har träning varit en räddning för mig.

Om high school i USA

Vikten

Okej, många är oroliga för att gå upp i vikt när man är i USA och ärligt talat är det nog en regel mer än ett undantag. Under tuffa perioder är det lätt att tröstäta.

Min värdmamma har en passion för att baka och gör det kontant och familjen äter lite väl mycket fastfood ibland. Dessutom så är det inget konstigt att äta på McDonald’s när man varit på en volleybollturnering. Förutom att äta skräpmat före och efter matcherna så finns det en stor snackbox där man kan tänka sig att det finns proteinbars och nötter men nej, det är godis, chips och popcorn.

I mitt fotbollslag hemma i Sverige var det förbjudet att äta godis och vi skulle aldrig äta skräpmat under en turnering. Jag har att tacka intervallträningen på volleyboll träningarna för att jag inte gick upp mer i vikt haha. Men man måste få leva lite också. yolo

Utbytesstudenter är vanligare än man tror

Jag vet inte varför, men jag tänkte typ bara att det var svenskar och skandinaver som åkte som utbytesstudent till USA. Att det skulle vara så exotiskt att komma från ett annat land men det har blivit SÅ vanligt. Idag finns det utbytesstudenter i vad det vad känns som varje liten håla i Amerika. Varje år får de nya utbytesstudenter och det är så himla vanligt. Det var någonting jag inte trott innan jag åkte.

Andra utbytesstudenter är dina vänner, inte dina fiender

Min inställning när jag först kom hit var att hålla mig undan från de andra utbytesstudenterna på skolan och försöka lära känna de “riktiga” amerikanarna så att jag inte hamnade i en grupp med bara utbytesstudenter. Men ju längre tiden gick så insåg jag hur mycket jag behövde de andra utbytesstudenterna.

De var de enda personerna som verkligen förstod vad jag gick igenom och de jag kunde prata med om kulturskillnader. Så ta vara på era fellow utbytisar för det är de personerna som kommer att kunna stötta en och skratta åt alla sjuka kulturskillnader.

Emma bloggar från Wyoming under sitt utbytesår i USA. Vill du också plugga på high school i USA? Skicka din intressenamälan idag!

Ansök till ett high school-år