Sanningen om hemlängtan



Innan jag åkte till USA gick jag på alla utbytesmöten som det gick att gå på. Jag läste, vad det kändes som, alla bloggar som fanns och jag visste i detalj vad som stod på Explorius hemsida. I admit that I was an utbytes maniac.

Det kändes som att jag visste vad jag skulle känna och vad jag hade att förvänta mig. Man kommer att gråta när man säger hejdå och gråta ännu mer på planet. Jag skulle först vara exalterad när jag kom dit. Allt skulle vara roligt och nytt de första veckorna och sedan kanske man skulle få en liten dipp, men jag trodde inte att den skulle bli särskilt stor.

Det var ju bara att vara aktiv och umgås med familjen så skulle inte det hända. Och jag ville ju det här så mycket så varför skulle jag få hemlängtan? Det var ju bara 10 månader ifrån familj och vänner.

Jobbigaste jag varit med om

Men det blev inte riktigt som jag hade trott. Min fjärde vecka här är den jobbigaste jag har varit med om någonsin. Jag spelade volleyboll och försökte vara med värdfamiljen så mycket jag kunde men tillslut så blev hemlängtan så stor att jag knappt kunde koncentrera mig i skolan. Jag ville bara att dagarna skulle gå så jag kunde komma hem och lägga mig i sängen. Jag trodde aldrig att den veckan skulle ta slut.

Tillslut blev det fredag och helg och jag har aldrig varit så glad över att en vecka var över. Allt handlar om vilket mindset man har och jag tror att en ny positiv inställning gjorde att hemlängtan lättade för mig. Jag pratade med vänner och familj hemma i Sverige och när måndagen kom så var hemlängtan borta.



En levande klyscha

Alla kommer inte att uppleva så mycket hemlängtan som jag hade. Men precis som jag så tror de flesta att de kommer klara sig undan den. Men ett utbytesår är jobbigt ibland och de flesta kommer att uppleva det någon gång. Du är ensam i början och det är okej att vilja krama om sin mamma mest i hela världen.Man känner sig osäker när man inte har en säker plats. Min säkra plats är att krama om mamma och nu har det gått två månader sedan den sista hejdå-kramen.

När man är mitt i det jobbiga så märker man det inte, men när det börjar klarna upp så märker man hur mycket man växt. För efter varje jobbig situation man klarar så blir man bara starkare. Det må vara cheesy men jag känner att en klyscha är det enda sättet att beskriva det på. Och växer du inte under ett utbytesår så kommer du lära dig att se allt i ett helt nytt perspektiv. Jag önskar att alla hade möjligheten att få uppleva det för jag uppskattar verkligen livet på ett annat sätt idag. Jag har lärt mig att uppskatta de små sakerna. Kanske romantiserar jag Sverige och Stockholm..


Hemlängtan - bara en känsla

 På infomötena förklarar de att de flesta personer får hemlängtan någon gång under året, men jag trodde aldrig att hemlängtan var en sådan stark känsla. Att vara ledsen och glad brukar ofta gå över, men hemlängtan är något som hela tiden finns i bakgrunden och inte släpper under en lång tid.

Vad jag vill skriva i mina inlägg är det inte många andra skriver om, och jag upplever inte att hemlängtan tas upp tillräckligt mycket. Trivs man jättebra i sin familj och hittar nära vänner snabbt så är hemlängtan troligtvis inte ett stort problem, men så är det inte för alla. Hemlängtan är bara en känsla och den går över på ett eller annat sätt, men jag önskar att jag hade varit mer förberedd. Det bästa man kan göra är ibland att gråta ut och sen gå vidare. Att få ut alla känslor kan ibland vara det bästa sättet, och enda sättet. Det som hjälpte mig var att försöka förstå vad det vad som gjorde att jag hade hemlängtan och sedan försöka lösa de problemen. 

Att vara hemmakär

Jag är hemmakär. Jag har accepterat det nu och det är okej att vara det. Det är okej att sakna Sverige. Jag vill ge er en realistisk bild av hur det är att vara utbytesstudent och det är inte bara gula skolbussar och prom dances. Man har dåliga dagar här också, precis som hemma.

Av någon anledning trodde jag inte att jag skulle ha det här. Under min fjärde vecka ville jag bara ge upp och åka hem, men två veckor senare kände jag knappt någon hemlängtan alls. Man behöver bara ”överleva” den första tiden. För det blir bättre.

Och även om det finns jobbiga stunder så finns det minst lika många som är så otroligt bra. Att vara utbytesstudent är som att vara in a rollercoaster that never stops för det slutar verkligen aldrig att gå upp och ner. Vad jag har lärt mig är att man aldrig kommer veta vad man verkligen kommer att känna förens man verkligen upplevt det. Hemlängtan kommer och går men vad som är viktigt att veta är att känsla går över även om man ibland inte tror det. Vad jag vet är att klarar jag det här så klarar jag vad som helst! 

Emma bloggar från Wyoming under sitt utbytesår i USA. Vill du också plugga på high school i USA? Skicka din intressenamälan idag!

Ansök till ett high school-år