Att lämna allt som är bra



Jag ska inte ljuga, jag har alltid haft det väldigt bra. Jag har alltid mått bra, haft fina vänner och en familj som älskar mig.

Så varför har jag valt att lämna allt som är så bra? 

I skrivandes stund kan jag räkna ner antalet dagar till min avfärd på en hand. Det började med månader, blev till veckor som nu är dagar. Jag har så mycket känslor att jag inte ens vet vad jag ska känna, så mycket tankar att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Eller jo, det vet jag faktiskt. Till Wyoming. Där ingenting är som det är nu.

Vem säger att annorlunda är dåligt?

Ärligt talat har jag svårt att säga om min magkänsla är en längtan efter det som komma skall eller en ren och skär skräck över att jag ska åka ifrån allt jag känner till. Det är så stort att jag knappt ens vågar tänka på det.

Det är också ett medvetet val att inte tänka på det för mycket för då skapar jag förhoppningar om mitt utbytesår. Att ha förhoppningar är väl oundvikligt men personligen tycker jag inte om dem. Det slutar ändå oftast med att det inte blir som man tänkt sig. Väldigt klyschigt, men jag vill vara lycklig under mitt utbytesår, men vad det är som gör mig lycklig har inte så stor betydelse. För skapar jag förhoppningar så har jag skapat en bild av hur lycka ska se ut och då har man skapat sätt att bli besviken på.

För livet kommer att bli annorlunda, men vem säger att annorlunda är dåligt? 

Bygga upp ett helt liv i USA

Så varför väljer jag att åka iväg på ett utbytesår till USA och lämna mitt liv? Först och främst finns det ju de vanliga och kanske uppenbara anledningarna som att uppleva den amerikanska kulturen och bli bekväm med sig själv och ett språk utöver svenska. Självklart tänker jag också på det men för mig är det något större. För mig känns det så overkligt att man lämnar hela sitt liv och allt man känner till för att åka till en plats i ett år, bygga upp ett liv där och sedan lämna det igen. Tanken på att man kan göra det är så märklig.

Men jag kommer faktiskt tillbaka till allt som är bra, det är det fina med ett utbytesår. Man åker iväg, man utvecklas och har så otroligt roligt på vägen men sedan kommer man hem igen med massor av erfarenheter.

Jag är en sådan människa som avskyr att säga hejdå, jag får alltid separationsångest. Så när familj och vänner säger hejdå så säger jag att dem har fel. För jag vill inte säga hejdå, istället säger jag vi ses snart för ärligt talat är 10 månader är inte en stor del av ditt liv men det kommer att ge så himla mycket. Ödsla inte dem 10 månaderna med att längta hem för man kommer hem igen. Tänk på det och allt bli lättare. Nu ska jag leva livet i Wyoming. 




Emma bloggar från Wyoming under sitt utbytesår i USA. Vill du också plugga på high school i USA? Skicka din intressenamälan idag!

Ansök till ett high school-år