En omvänd kulturchock



Så kallad ”Reverse Culture Shock” är ett känt fenomen bland utbytesstudenter. Det är något som påstås inträffa när du återvänder till vad som förväntas vara ”hem” efter en längre utlandsresa. Det går att jämföras med den kulturchock som ofta uppstår när du precis åkt iväg och försöker att anpassa dig till ett nytt land.

Jag stötte aldrig på någon kulturchock i början utav mitt utbytesår vilket innebar att min återkomst till Sverige kändes allt konstigare.

Nästan alla jag har mött har välkomnat mig och sagt ”Hur känns det att vara hemma igen?” eller ”Det känns bra att vara tillbaka i Sverige va?” varpå jag lite frustrerat nickar, och håller med.

Jag trivs bra här hemma i Sverige, men jag lämnade också mitt hem bakom mig i Colorado. Mitt hem, som ser annorlunda ut nu än vad det gjorde när jag lämnade det i augusti förra året, är fortfarande mitt hem. Mitt rum är mitt rum, jag kommer ihåg vart alla godisgömmor finns och jag vet nästan vart alla köksredskap är. Men mitt rum finns också på andra sidan atlanten, och det finns godisgömmor även där. Det är en konstig känsla, och tyvärr inget som du kan förvänta dig någon annan än utbytesstudenter att förstå.

Att börja prata svenska igen var till viss del som att ha tunghäfta. Min svenska familj hälsade på mig vid slutet av utbytesåret i USA och hjälpte därmed mig att långsamt övergå till svenska, men att forma hela, grammatiskt korrekta meningar var, och är fortfarande en utmaning. Lyckligtvis går det bättre allteftersom att jag pratar och läser mer.

Men, det är inte bara simpla ord som det kan vara svårt att uttrycka sig i. Många gånger har jag kommit på mig själv med att vilja berätta ett koncept, ett slangord eller något minne, men kommit fram till att det inte är förståeligt. Inte för att jag saknar orden, utan för att personen i fråga inte förstår sammanhanget. Det har med kulturen, och ett helt år utav erfarenheter att göra. Ungefär som ett internt skämt - hur skulle du förklara det för någon utomstående?



När min svenska familj körde upp på garageuppfarten i USA en torsdagskväll och jag för första gången på tio månader fick krama om min mamma, pappa och bröder kändes det som att jag sett dem veckan innan. På deras kramar förstod jag dock att så var inte fallet för dem.

När två av mina bästa vänner sedan överraskade mig på dörrtrappan när jag anlände till Sverige återupplevde jag precis det, att det inte alls var länge sedan vi tillsammans njutit utav sommaren 2015. Och när vi tillsammans satt ner för att ta igen förlorad tid insåg jag att jag inte var alls lika nyfiken på att höra vad som hade hänt i min lilla stad i Sverige som de var på att höra allt jag upplevt i USA.

Jag har haft det bästa året i mitt liv - så hur illa det än låter hade jag vid det tillfället inte kunnat bry mig mindre om vad jag ”missat”. I samband med detta har jag under året som gått tyvärr tappat kontakten med några av mina vänner, men jag har numera ännu starkare band med andra efter att vi tillsammans försökt att förstå och dela våra erfarenheter som har berikat våra liv medan vi varit isär.

För att inte tala om alla nyfunna vänner som jag funnit genom Explorius; mina vänner från alla avresemöten, Soft Landing Camp i New York och min resa till Hawaii i februari.

Sedan jag kom hem har jag hunnit träffa mina närmsta vänner, gå på friidrottsträning och handla mat på Jätten - sådant jag gjorde regelbundet innan jag lämnade Sverige. Jag är glad och lycklig över att vara tillbaka i Sverige. Det gör inte så mycket att det regnar hela dagarna när jag på egen hand kan ta mig dit jag vill och när jag kan dricka O’boy och äta lingongrova till frukost.

Det här är Sverige, som otroligt nog är sig likt trots att tio månader passerat, men jag uppskattar det så mycket mer nu än vad jag gjorde för 300 dagar sedan.

Matilda har bloggat från Colorado under sitt utbytesår i USA. Vill du också plugga på high school i Colorado? Med oss på Explorius kan du lägga till Colorado som delstatsval vid din ansökan!

Ansök till ett high school-år