Att komma hem till Sverige igen

komma hem från utbytesår

Jag lämnade mina kompisar och värdfamilj 6:e juni för att åka till Washington D.C. för att delta i Year End Camp, ett läger som jag är väldigt tacksam existerar för det gav mig en chans att prata igenom mitt utbytesår med andra som har upplevt samma eller liknande grejer som mig. Det var faktiskt en stor hjälp och det lät mig prata ut en hel del till någon som kunde förstå vad jag menade eftersom många gått igenom samma sak som mig och undrade och funderade om samma saker inför att återvända till Sverige igen.

En grej som jag funderade mycket på med att komma hem var hur det skulle kännas att prata svenska hela tiden igen. När jag pratade och skrev till mina svenska vänner på svenska känns det alltid obekvämt och ansträngande, så undrade hur det skulle bli att behöva göra det hela tiden.

Fick bra support av tidigare utbytesstudenter

En annan grej som jag och många andra var oroliga över var hur det kommer kännas till hösten att gå tillbaka till skolan men gå med klassen under sina kompisar med folk som är ett år yngre. Till den här frågan gav Year End Camp ledarna väldigt bra svar och support, de gick ju faktiskt igenom samma sak som vi bara några år tidigare, så det var väldigt skönt att höra hur det faktiskt hade överlevt allt och återvänt till deras svenska liv utan problem. Det är klart mycket ändras och det inte är exakt samma som innan ett utbytesår, men det var skönt att höra från någon som faktiskt vet vad de pratar om att allt kommer bli bra.

Efter Year End Campet när alla andra åkte hem till deras respektive hemländer så var det inte riktigt dags för mig att resa hem, utan istället så åkte jag till New York för att möta upp min familj. Att se dom för första gången på nästan ett år var en härlig känsla, det var något jag hade sett fram emot och längtat efter. Förutom att det kändes konstigt att prata svenska så kändes allt normalt och som vanligt väldigt snabbt efter jag mött dom vilket var otroligt skönt.

Semester i USA med familjen

Min familj och jag semestrade sen i USA i 20 dagar och hann se NYC, Hawaii och Orlando vilket var ett riktigt coolt avslut på ett otroligt bra år. Mot slutet av vår semester började jag dock känna mig riktigt okej och redo med att åka hem, vilket var skönt. Så när det var dags att sätta sig på planet mot Stockholm så var jag okej med det.

Jag har alltid vetat att mitt utbytesår skulle ta slut någon gång, men det var ändå svårt att förstå när det blev dags för att lämna. Kompisar jag sett varje dag och som bara har varit 10 korta minuter med bil iväg skulle nu vara över 10 timmar iväg med flyg. Det finns ju Skype och Facebook, vilket jag är otroligt tacksam över, men det ersätter ju inte att vara där på riktigt, men det får duga tills jag kan komma tillbaka och hälsa på igen.



Konstig känsla att se hur lite allt har ändrats

Nu har jag bara varit hemma i Sverige i två dagar, och visst var det en konstig känsla att se hur lite allt har ändrats, när jag känner att jag har förändrats så mycket. Men känner redan nu att jag börjar komma in i en rytm här, och det är riktigt kul att träffa alla kompisar igen, och göra alla grejer som man inte kunnat under sitt utbytesår, så även om jag fortfarande saknar mitt utbytesår, något jag tror att jag alltid kommer göra, så är det inte helt fel att vara hemma heller.



Emma bloggar från Illinois under sitt utbytesår i USA. Vill du också plugga på high school i Illinois? Med oss på Explorius kan du lägga till Illinois som delstatsval vid din ansökan!

Ansök till ett high school-år