Väl framme på Nya Zeeland



När jag först kom till Nya Zeeland var min första tanke att jag klarade mig igenom tullen, sen tänkte jag att jag borde ha tagit med mig svenskt godis. Men att äntligen vara framme efter en så lång och eventful resa var nog det skönaste jag någonsin har känt, att äntligen vara framme i landet som du ska spendera de kommande året i är en obeskrivlig känsla.

I vanliga fall är det inte på flygplatsen som du träffar familjen, utan det är efter Soft Landing Camp. Men för mig var det annorlunda eftersom min världmamma jobbar för organisationen här i Nya Zeeland träffade jag henne och min värld syster redan på Soft Landing Camp.

Soft Landing Camp är ett “läger” på tre dagar (en heldag) och i Nya Zeeland är lägret i Auckland . Där får man lära sig om landat och vad man kan förvänta sig av familjen samt träffa alla andra studenter som är har samtidigt som en själv. På heldagen som vi hade var det föreläsningar på morgonen och förmiddagen och sedan på eftermiddagen åkte vi in till Auckland sky tower. efter att vi hade varit i uppe i sky tower fick vi egen tid till att gå och äta och göra vad vi vill.



När vi sedan kom tillbaka dit vars vi bodde sa dom åt oss att gå och sitta i allrummet. När alla hade kommit dit kom ledarna in med två stycken tårtor, då förstod jag genast vad som skulle hända. Det var min värdsysters och även min födelsedag dagen efter, men då skulle vi inte ha någon tid till att fira. Så de bestämde sig för att fira dagen innan. Jag hade absolut inte förväntat mig det så det blev en riktig överraskning. Nästa dag (21 juli) hände inte så mycket. Den enda vi gjorde var att gå upp, packa äta frukost och sedan åka till flygplatsen.

När man sitter i bilen med sin värld familj är det en väldigt underlig känsla. Du kommer spendera ett år med dessa människor, det är först då du inser det. Jag minns att jag tyckte att det var så surrealistiskt att jag sitter här i en bil i Nya Zeeland och jag kommer inte åka hem på tio månader. Jag har under några månader innan jag faktiskt åkte sagt att “nu känns det som att jag verkligen ska åka” eller “ja det är nu jag fattar att jag ska spendera tio månader på andra sidan jorden. Men jag tror att jag fattade de på riktigt när jag satt där i bilen på väg till staden som kommer ha stor betydelse i mitt liv framöver.



Men det fick mig också att inse att jag inte kommer träffa min familj och vänner på ett år. Alla sa att det skulle vara skönt att ha någon från sverige som man kunde prata med. Men jag tänkte att det bara var någonting som alla sa bara för att. Men nu vet jag inte hur jag hade klarat mig utan dom. Jag har insett att jag behöver någon/några som pratar samma språk som mig och förstår vad jag går igenom. För det är inte lätt, men det blir lättare jag lovar.

Anna-Greta bloggar från sitt utbytesår i Nya Zeeland. Vill du också plugga på high school i Nya Zeeland? Tveka inte att skicka in din ansökan idag!

Ansök till ett high school-år