Fem månader i Nya Zeeland

Att bo med en helt främmande familj var i början såklart väldigt jobbigt och stelt. Jag hade just kommit till andra sidan jorden, jag hade inte vant mig med landet och hur allting fungerar, och på det så ska jag bo med personer som jag inte känner.

För mig tog det ca en månad innan jag kände mig bekväm med min värdfamilj, innan jag kunde prata med dom om allting. Men det tar olika mycket tid för olika personer. Vad som gjorde allting mycket enklare för mig var att jag blev satt i en dubbel placering den första månaden. Då kändes allting mycket lugnare för mig. Men hon åkte hem redan efter en månad, men vi har fortfarande kontakt och jag kan verkligen säga att jag har fått en till lillasyster.



Jag ska inte ljuga och säga att jag inte har haft någon hemlängtan för det har jag. Speciellt i början. Den första natten på Soft Landing Camp var väldigt jobbig. Allting var bara så annorlunda och just då kände jag att jag bara ville åka hem.

Jag kom till Nya Zeeland den 19 Juli och jag fyller år den 21 Juli. så jag hade knappt kommit in i landet innan jag fyllde 17. Natten innan min födelsedag var väldigt jobbig, just då ville jag bara ha min familj där med mig. När jag kom hem till min värdfamilj blev det verkligen på riktigt, det är här jag ska bo i 10 månader. Den andra hos familjen hade jag så mycket hemlängtan.

Tre tips för att hantera hemlängtan

  1. Hur mycket du än vill så ska du inte säga till dina föräldrar att du har hemlängtan. Du kommer få dom att må dåligt över att dom inte kan göra någonting.
  2. Försök att inte bara vara i ditt rum. Jag vet att det kan vara svårt speciellt i början när man inte är van med familjen och man dessutom är väldigt jetlaggad. Men du kommer bara tänka på allting du saknar om du är för dig själv.
  3. Prata med värdfamilj och med din lokala kontaktperson om din hemlängtan och se vad ni kan göra åt saken. 

En av de störst kulturchockerna var skolan. Jag är van med att inte ha skoluniform, få gratis mat från skolan, att alla pratar svenska. Men här pratar alla engelska, alla har skoluniform och man måste ta med sig mat hemifrån.

Men det som var absolut mest chockerande var haka.

Haka är en dans som oftast används av man inför strid eller sportsammanhang. Alla skolor som jag vet har en egen skol-Haka. I skolan gör vi det på assembly för att hälsa guest speakers välkomna. Då ska killarna vara mer högljudda och tjejerna ska vara mer tillbakadragna. Det beror också väldigt mycket från skola till skola. På min skola är de ju väldigt strikta med allting och dom vill att allting ska vara så perfekt som möjligt, att alla ska ha de perfekta betygen och perfekt resultat på proven.

Jag kan tycka att vi i Sverige är väldigt tillbakadragna när det kommer till sociala tillställningar eller bara när man möter någon på stan. Jag har nu varit här i 5 månader och jag har redan säga att det är en väldigt stor skillnad.

När jag åker buss på morgon till skolan i Sverige pratar ingen med varandra, man kollar inte ens på varandra och det värsta skulle vara om ens axel eller ben nuddar vid varandra. När man går på affären pratar man inte med den som sitter bakom kassan.

Här är det tvärtom!

När jag åker buss till skolan pratar alla med alla, dom bryr sig inte om man nuddar den andra personen och dom vågar faktiskt kolla på andra människor. I matbutikerna pratar man nästan varje gång med någon ny, det kan vara saker som hur man tycker vädret är eller vart man kommer från. Jag kan inte säga att jag kommer förändras helt, att jag kommer gå ut och prata med alla jag ser. Men jag kanske inte kommer tycka att det är lika konstigt.

Anna-Greta bloggar från sitt utbytesår i Nya Zeeland. Vill du också plugga på high school i Nya Zeeland? Tveka inte att skicka in din ansökan idag!

Ansök till ett high school-år