Blogginlägg

Värdfamilj

När mamma kom till mig och sa att Explorius
hade bett mig skriva ett blogginlägg om hur det är att vara ett värdsyskon, så ska jag vara ärlig och säga att jag inte hade någon som helst aning om vad jag skulle kunna skriva. Hur beskriver man känslan av att få ett nytt syskon som är lika (eller nästan lika) gammalt som en själv? Hur beskriver man hur det är att få hem en ny person som inte kan svenska, men som är så ivrig att få lära sig så mycket som möjligt? Jag vet inte… Jag har faktiskt ingen som helst aning, men vad jag vet är hur verkligheten är, för mig i alla fall.

Snow in Sweden

Jag har fått vara involverad i hela processen,
från det att vi stötte på Devins profil på Explorius hemsida, tills nu när hon bott hemma hos oss i lite mer än fyra månader, och jag kan berätta att det har hjälpt väldigt mycket, eftersom jag har fått vara med och säga om jag trodde att den här nya människan skulle passa in i vår familj eller inte. Som tur är gör hon det, och vi har väldigt roligt, väldigt ofta, och jag och hon pratar VÄLDIGT mycket (i alla fall om du frågar min pappa!).

Snowman

Jag är, som person, ganska inåtriktad och reserverad inför nya människor, och absolut hatar småprat eftersom jag aldrig vet vad jag ska kunna fylla tystnaden med. Som tur är blev detta aldrig något problem när Devin kom, eftersom hon som person är väldigt utåtriktad och är inte rädd för att prata, så orden kom väldigt fort. Och eftersom vi hade många gemensamma intressen (som jag och min familj läst om i hennes brev, och som vi dessutom upptäckte mer och mer allt eftersom vi lärde känna varandra) blev det väldigt enkelt att låta flera timmar flyga förbi bara genom att man har så mycket att prata om.

Explorius Sister

Redan efter hennes första vecka
hos oss började vi diskutera hur det blir när hon måste åka hem igen, och vi beslutade att jag helt enkelt måste åka och hälsa på, och att det blir min tur att uppleva hennes hem, precis som hon har fått uppleva mitt. Så jag har verkligen fått något med Devin som jag aldrig haft innan. En syster.

Som alla andra syskon så kommer man ju inte alltid överens, men jag har upplevt det som att (eftersom Devin är 16 och jag är 21) man kommer snabbt över de där små käbblen, och det är aldrig så allvarligt som det var med ens ”riktiga” syskon. Och om det är något man känner att man inte riktigt kan släppa, så kan man ju alltid prata med sina föräldrar och se om man kan lösa det, eller Explorius i värsta fall (som tur är har vi aldrig behövt detta.). Det enda jag egentligen har tyckt har varit jobbigt är när Devin (eller någon annan i familjen) vill prata om något oviktigt när jag inte känt att jag orkat, men det har jag löst på det sätt att jag stängt min dörr till mitt rum så att jag liksom visar att jag vill vara ifred, och det får ju alla respektera.

Explore the World

Jag tror att det som är viktigt för er som funderar på att bli värdfamilj men oroar er för hur det kanske blir att ha en ny person boende hos er i samma ålder som era barn, är att förstå att era barn inte alltid kommer vilja umgås med studenten, och vise versa, samt att de inte alltid kommer vilja följa med på alla utflykter eller marknader eller vad ni nu kommer på att ni vill visa för studenten, för era barn har ju faktiskt (antagligen) redan upplevt det, och det är bara att acceptera att de ibland behöver sin egentid också.

Vad som är bra att veta om man funderar på att bli värdfamilj är att diskutera det ordentligt med hela familjen, och att låta alla läsa profilen på personen ni är intresserade av, och att de får säga sitt. Då är alla med på noterna, och alla kan förstå lite vad de kan vänta sig av denna nya person som kommer bo hos dom i x antal månader. Det som jag har märkt är viktigast, är att alla i familjen får lov att säga ja eller nej till en person, för om någon inte vill, så kommer det dra ner stämningen för alla, och det är inte rättvist för vare sig er som familj eller för utbytesstudenten.

Så jag tror att jag skulle säga att kommunikation är det absolut viktigaste för att få en bra matchning som passar in hos just er. Och att acceptera andras val, och att respektera dessa. Och jag tror, ganska bestämt, att om man är redo att rubba på sina egna vanor, och förväntningar, och är noga i sina val, så kommer man få en vän (och ny familjemedlem) för livet.

Är du intresserad av att ta emot en utbytesstudent? Kika in studenterna som kommer i höst här>>