Min vardag i ett nytt land

utbytesstudenter på fotbollsplan
Maddie, jag och Adeleine på Acadie Bowl. "On dit quoi?" är min skolas slogan och betyder ungefär "Vad säger man?" (Svar: Odyssée! = skolans namn).

Efter två månader här i Moncton i Kanada har jag börjat vänja mig vid både franskan och rutinerna. Mitt liv är just nu scenerna som inte syns i de klassiska high school-filmerna och om de syns så är det en dålig film, tiden mellan första skolveckan och halloween typ (vi bryr oss inte om Sams chattar, vi vill bara att hon ska klä sig i den vita klänningen och att Austin Ames ska kämpa för att få vara ensam med henne).

skolbuss
Den här ommålade skolbussen åker football-laget runt i. 

För mig är det fortfarande nya intryck varje dag och jag har ännu inte vant mig vid bambas kvävande stank av fettdrypande pizza eller gymmets starka klordoft. Franskan är inte längre utmattande att försöka förstå och oftast när jag försöker så går det bra (dock tenderar jag att zooma ut och då hade det lika gärna kunnat vara kinesiska). Jag märker nu att min yngsta värdsyster, som jag har bondat mest med i familjen, är riktigt underhållande när vi förstår varandra!

person med halloween mask
Här besöker jag ett shoppingcenter inte långt ifrån där jag bor..

På skolan har det börjat bli ett skolår på riktigt och jag har prov varje vecka. Totalt har jag nog pluggat 10 minuter hittills och jag klarar mig ändå ganska bra, iallafall bättre än förväntat. Mina lärare är väldigt hjälpsamma eftersom jag kan ha problem med att förstå frågor så hittills har jag fått använda Google translate på alla prov utom i franskakursen. Även där har jag börjat få godkänt på proven, till och med när jag måste ha fått blackout och råkade svara på svenska på en fråga. Till min rutin hör numera också att killar från football-laget frågar mig om vi kan montera svenska möbler tillsammans.


Här lyckades jag få 70 % rätt på ett franskaprov, trots att jag besvarade en hel fråga på svenska! Det krävs 55 % för godkänt. I Kanada används inte bokstavsbetyg utan en procentuell skala. 

Vecka 40 var tillägnad urinvånarna här i Kanada. De har varit extremt utsatta och förtryckta vilket obviously har kvar sina spår. Den 30:e september bar vi orangea tröjor för att synliggöra alla barn som utsattes i ”Canadian Indian residential school system” (googla gärna, det är fasansfullt!). Under den veckan kunde man hitta röda klänningar hängandes i träd, stängsel, lyktstolpar osv på Université de Monctons campusområde, och på klänningarna kunde man läsa fakta om hur framförallt indigenous (urinvånare) kvinnor utsätts ännu idag 2019.

Klänning hänger i träd
En röd klänning hänger i ett litet träd och symboliserar den utsatthet som urinvånarkvinnor fortfarande har i Kanada.

Nu ska jag på Acadie Bowl som är en STOR grej för de fransktalande här i Moncton och kranskommunen Dieppe, eftersom de två fransktalande secondaires (gymnasieskolorna) ska möta varandra i Canadian football (en variant av amerikansk fotboll fast med lite mindre plan och annan placering på målen). Mina värdsyskon går på skolan som min skola möter så det ska bli kul hahah, för min värdbror är väldigt tävlingsinriktad :P.

Uppdatering: Min skola vann med 38-0!!! Min värdbror är inte glad just nu…

//Kajsa

Kajsalisa bloggar från sitt utbytesår i Kanada. Vill du också plugga på high school i Kanada? Tveka inte att skicka in din ansökan idag!

Ansök till ett high school-år