En tuff start på utbytesåret

utbytesstudent ankomst

Hej, jag heter Amanda och är på utbytesår i Australien. Här ska jag bo i totalt ca 9,5 månader. Så mycket som jag sett fram emot att åka på utbytesår och nu händer det verkligen!

Jag hoppas att mina upplevelser, intryck och tankar kan hjälpa nuvarande eller framtida utbytesstudenter med ert utbytesår.

Det jag har kämpat med mest av allt hittills är hemlängtan. Det som alla fruktar när de åker. Jag var ganska naiv innan jag åkte och tänkte att jag inte skulle ha det så svårt med hemlängtan.

utbytesstudent promenerar

Men redan andra dagen av att ha anlänt hos min värdfamilj så hade jag kulturchock. Kulturchock för dig som inte vet är när man byter kultur från vad man är van vid och då kan man känna sig förvirrad och känna alla känslor på en och samma gång. Jag kände det här första gången när jag satt ensam hemma i huset.

Utsikt över havet

Min värdmamma var på jobbet och mina värdsyskon var hos sin pappa då de har skilda föräldrar. Jag var på en plats jag inte kände till med inte en enda människa jag kände. Jag har nog aldrig känt mig mer ensam. Jag kände nästan att jag ville var att sätta mig på nästa flyg hem till Stockholm.

Känslan av ensamhet blev bättre och bättre men släppte nog inte helt förens 1,5 vecka senare när jag började skolan och träffade fantastiska vänner.

Utsikt över havet

Även om det är tufft i början så blir det bättre. Det finns inget tydligt recept på hur man botar kulturchock eller hemlängtan eftersom att alla människor är så himla olika. Men det som funkat bäst för mig när det känt som tuffast är:

  • Faktiskt att ringa hem i vissa fall. Absolut inte alltför ofta för då blir det bara värre men det kan faktiskt hjälpa att se några familjära ansikten och komma ihåg att man inte är helt ensam på sitt äventyr. För mig har det funkat bäst ca en gång varannan vecka.

  • Att prata med andra utbytesstudenter. De är i samma sits som än själv. Även fast alla har olika upplevelser och intryck så kan man relatera till varandra och hjälpa så gott det går.

  • Prata med din värdfamilj. Det är så mycket bättre att prata ut om hur du känner än att gå runt och bära på hemlängtan och kulturchock och inte säga någonting. Det gör dessutom så att du och din värdfamilj blir närmre varann och kan prata om känslor.

  • Gör något! Det absolut värsta man kan göra när man känner sig riktigt nere är att bara inte göra någonting alls. Javisst, ibland behövs det att man får riktigt gråta ut ordentligt men i de allra flesta fallen blir det bättre av att göra något så att man slutar tänka på det. Det kan vara så enkelt som att gå på en promenad i området, laga en riktigt god måltid, skriva dagbok, kolla serier eller läsa en bok.

Hoppas mina tankar hjälper någon nuvarande eller framtida utbytesstudent så hörs vi i nästa inlägg!

Amanda bloggar från New South Wales under sitt utbytesår i Australien. Vill du också plugga på high school i Australien? Med oss på Explorius kan du välja att lägga till ett områdesval vid din ansökan till Australien! 

Anmäl dig till ett high school-år