Resan från Sverige till Kanada
Resan från mitt rum i Sverige till mitt dorm på Université de Moncton i Kanada tog ganska exakt 24 timmar.
Jag var helt slut, klockan var 02.00 i Moncton men 07.00 i Sverige och jag visste att jag behövde gå upp 08.00 nästa dag för min två veckor långa språkkurs i franska hade redan börjat.
Lägret var minst sagt intensivt. Undervisningen gick ut på att ledarna talade så mycket franska som möjligt med en vokabulär som är lätt för nybörjare att förstå. Rimligt. Men för mig var det väldigt utmattande att hela tiden behöva fokusera till 100 % och sen få väldigt lite fritid.
Trots det hjälpte det min hörförståelse, så när jag flyttade till familjen förstod jag mycket av vad de sa. Mina värdföräldrar och (sju!) syskon talade även engelska i början för att lära känna mig bättre.
De har verkligen försökt anpassa sig efter mig och har svenska ordlexikon samt Googlesökningar på ”how to pronounce Kajsalisa correctly”. Eftersom den yngsta dottern, Stella, bara är sju år kan hon inte engelska än så alla talar franska när hon är med, vilket jag tycker är bra.
Hittills förstår jag ofta kontexten av konversationer men inte alla ord vilket iallafall känns okej efter bara fyra veckor. Jag lär mig också genom att läsa med Stella så min vokabulär just nu är inspirerad av barnbilderböcker, smurfseriehäften (inte bästa bokvalet eftersom de pratar smurfspråk lol) och Les frères coeur-de-lion, alltså Bröderna Lejonhjärta på franska som jag hade med som present.
Min kompis Caroline äter soggy poutine, som är lite av en nationalrätt i franska Kanada. Det är egentligen bara pommes med smält ost och brunsås.
På lägret lekte vi "Who am I?!" och jag var visst Kim.
Jag och en gigantisk hummer i den lilla staden Shediac.
På temadagen första fredagen klädde sig alla i skolans färger blått och orange. Jag var inte förberedd men fick låna en tröja av en annan elev.
Den här bilden tog jag kl. 10:00 i skolan, bara en timme efter att vi börjat kl. 09:00. De använder otroligt mycket plast här!
Min värdfamiljs hus ligger intill campus där min språkkurs var så jag hade joggat förbi några gånger men inte hälsat på. Huset är gammaldags mysigt och luktar curry, vilket är lite ironiskt eftersom det är gatan intill som heter Rue Curry.
Familjen har varken wifi eller familjeabonnemang så jag insåg snabbt att sånt får jag fixa själv. Min äldsta värdsyster är myndig och kunde följa med och signa mig för ett mobilabonnemang.
Skolan jag går på är som tagen ur en amerikansk high school-film, tänk Breakfast Club eller Mean Girls (har tom. mina egna Janis och Damian), fast på franska.
Det är bra eftersom jag valde Kanada för att kunna mixa amerikansk high school med att lära mig franska. Trots att min skola i Stockholm, Södra Latin, försöker eftersträva den amerikanska high school-känslan med ett eget idrottslag och en aktiv elevkår (motsvarande student body) är det stor skillnad.
École L’Odyssée är precis som i filmerna med alla karaktärerna. Här finns de populära tjejerna som heter typ Allison. Killarna de är med har sporttröjor i skolans färger.
Pundarna låtsas att de inte vill vara där fastän de vet att skolan är den enda plats de har status på. De som är aktiva i föreningar håller ihop och det gör även pluggisarna. Den enda stereotypen jag inte hittat är supernörden som kan allt. Sen finns alla eleverna som inte utmärker sig. Egentligen borde nog jag tillhöra den gruppen men som utbytesstudent är det omöjligt. Jag har därför stolt tagit rollen som skolans Kat Stratford:P
Au revoir!
//Kajsa
Kajsalisa
Salut! Jag heter Kajsalisa och jag spenderar mitt utbytesår i Kanadas enda officiella tvåspråkiga provins: New/Nouveau Brunswick. Jag bor hos en stor, fransktalande familj med sju barn i staden Moncton. Min skola är en stereotypisk High School förutom att alla pratar franska på lektionerna och en blandning av engelska och franska på rasterna, vilket är perfekt för mig som ville blanda den amerikanska High School-känslan med franskalärande. Jag ser fram emot min första franska teaterkurs!
