Julafton på stranden

Kort och gott kan jag säga att den svenska julen känns som rena Astrid Lindgren-sagan jämfört med den australiensiska, men julen här borta har ändå haft sin charm.

 

Min juldag började med att William, min 6-åriga värdbrorsa, vaknade långt innan solen gick upp för han var så uppspelt över att få öppna presenter och väckte hela familjen i och med att alla behövde vara vakna innan presenterna började öppnas. Han kom smygande, knackade på min dörr och viskade ”ville bara berätta att ni bara är två stycken som fortfarande sover”.

 

Fem minuter senare var han tillbaka med ”ville bara säga att det bara är du som sover nu”. Så trots att mina ögon helst ville vila några timmar till så kunde jag inte låta honom vänta längre, för det gick ju inte att ta miste om hur ivrig och glad han var. Jag måste säga att jag verkligen uppskattar att ha yngre värdsyskon, och nu över jul har deras lycka över tomten och firandet smittat av sig, så de annars ganska lugna fjärilarna i min mage väcktes till liv igen och var vakna över hela julen.

En unik dag att minnas

I och med att jag hört att många får hemlängtan runt jul så gick jag runt och funderade över när min hemlängtan skulle dyka upp. Men december passerade snabbt och det var endast en kväll där jag tänkte extra mycket på alla hemma i Sverige.

Trots att min svenska familj befinner sig över 1500 mil bort så känner jag mig glad att denna dag existerat i mitt liv och lägger med glädje till denna upplevelse i samlingen av unika dagar att minnas. Dessutom måste jag säga att oavsett hur surrealistiskt och underbart det var att få fira jul i Australien, så har en jul borta från min familj gjort att jag uppskattar och längtar efter att få spendera fler jular i Sverige.