Resan från Sverige till Australien!

 

 

13 871 kilometer 

Mitt namn är Erika och för tillfället befinner jag mig cirka 13 871 km från mitt kära hemland Sverige, i ett land som heter Australien.

Den 30 juni 2015 sade jag farväl till min familj och hoppade på flyget till Australien och den 2:a juli tog mitt första steg på australiensk mark. Ofta tänker jag tillbaks på de känslorna jag kände under de två dygnen som jag spenderade på flyget – tomhet, saknad, ensamhet, nervositet, glädje, förvirring, men framför allt känslan av att jag äntligen var på väg till något nytt och spännande i mitt liv.

Resan till landet "down under"

Jag reste från Arlanda till London, London till Singapore och Singapore till Sydney. Eftersom min kompis inte hann få sitt visa i tid var jag tvungen att för första gången i mitt liv åka själv. Min inställning var att jag skulle missa mina flyg, tappa mitt pass eller slarva bort mitt visa, men det var bara mina nervositetsnerver som pratade. Resan var faktiskt mycket enklare än vad jag trodde och för mig var det mer givande att åka själv än att åka med någon annan.

Nu vet jag att jag kan ta mig fram överallt utan att behöva förlita mig på någon annan.

Resan till Singapore var elva timmar lång, men som tur var hamnade jag bredvid en 20-årig utbytesstudent som var på väg hem från Nederländerna. Vi pratade om varandras utbyten och hemländer, och gav varandra sällskap under den elva timmar långa flygresan. Under den tredje resan till Sydney hamnade jag bredvid en asiatisk kille och en australiensk kvinna som undrade hur det var i Sverige och hur det kom sig att jag åkte till Australien själv. De berättade om hur vänliga alla australiensare var och vad mycket kul jag hade framför mig här, framför allt under sommaren.

Trots alla dessa fina stunder jag delade med människor som jag aldrig träffat förut så har jag nog aldrig varit ett sådant nervvrak förut. Inte en enda gång vågade jag kolla på skärmen hur långt jag faktiskt hade flugit, aka hur långt jag var från Sverige, eftersom bara tanken av det gav mig svindel.

Soft Landing Camp i Sydney

I Sydney mötte jag upp alla andra utbytesstudenter. Att få prata med folk som befann sig i samma situation som en själv gjorde verkligen stor skillnad för mig, och ingav en känsla av gemenskap. Efter det tog vi en buss till Elanora Hights där vi spenderade de två första dagarna av vår camp.

Förutom att sova så lyssnade vi på många presentationer som (såklart) gällde vårt kommande utbytesår. Surfpresentationen var min favorit eftersom den handlade om solen, havet och dess farliga havsdjur som t.ex. bluebottles, hajar och blue ringed octopuses, vilket för mig är ganska fascinerande eftersom vi har varken eller i Sverige.

Palmerna, höghusen och Opera House

Ända sedan jag på allvar började söka upp information om Sydney har jag känt en slags dragning till staden, som om jag innerst inne visste att jag skulle älska den så fort jag satt min fot där. Så att för första gången åka med buss över Harbor Bridge och se hela staden framför mig var helt magiskt. Jag ville bara frysa tiden och uppleva samma ögonblick om och om igen, känna känslan av äventyr och fascination. Allting kändes så perfekt – palmerna, höghusen, Opera House och Queen Victoria Building – det var till och med vackrare än vad jag förväntat mig,

Solnedgång på stranden

Vi gick längst kusten och tog massor av bilder, sedan splittrades vi för att göra lite vad vi ville. När det började mörkna hoppade vi på en färja till Manly, vilket var ett av de mysigaste ställena jag varit på. Tänk er att man går igenom en shoppinggata med fina affärer och restauranger, pyntad med palmer och belysning, tills man tillslut kom till Manly Beach där människor surfade i solnedgången och gick barfota längst gatorna trots att det var mitt i vintern, och artister som sjöng bara för att skapa en härlig stämning. Mitt i allt detta så köpte vi med oss take away mat från en restaurang i närheten och satte oss på beachen och åt.

Så där satt jag, på en av Australiens finaste stränder, med nya kompisar från hela världen och åt hamburgare med chips (som de säger här, inte pommes). Om det inte är ren lycka så vet jag inte vad det är!


Erika bloggar från New South Wales under sitt utbytesår i Australien. Vill du också plugga på high school i New South Wales? Med oss på Explorius kan du lägga till New South Wales som delstatsval vid din ansökan!

Ansök till ett high school-år