En ny familj på andra sidan jorden

Vetenskapen om att det finns människor på andra sidan jorden som står med öppna armarna för att ta emot en och ta hand om en är en betryggande tanke.

Jag väntade förväntansfullt i flera månader på att bli tilldelad just min värdfamilj - februari gick, mars, april, maj… och tillslut, när det bara var en och en halv vecka kvar till mitt avresedatum, så visade min mobil två missade samtal från Explorius.

Samtalet

Jag ringe spänt upp numret och fick prata med en kvinna som berättade det viktigaste om min värdfamilj. De bodde i en förort ungefär 45 minuter med tåg från Sydney City, och bestod av en mamma, en pappa och två värdbröder i 12 och 14 år. Eftersom jag var 17 år skulle jag bli deras nya storasyster.

Mina intressen liknade båda tvås, men ändå förstod jag att jag skulle klicka bäst med den yngsta värdbrorn eftersom han var lite mer kreativ och lugn av sig - lite mer som mig själv. Förutom det så hade familjen erfarenhet av två tidigare utbytesstudenter, en svensk och en brasiliansk, något både jag och min familj uppskattade då det kändes som att jag hamnat i en trygg och pålitlig familj. Om dessa två utbytesstudenter inte behövt byta familj så skulle väl inte jag behöva göra det?

Första mötet med värdfamiljen

Dagen då jag skulle träffa min familj för första gången var sista dagen på Soft Landing Camp. Vi gick alla upp tidigt, åt frukost och packade våra sista saker innan vi satte oss på bussen mot flygplatsen igen.

Eftersom min värdfamilj levde i Sydney behövde jag inte ta flyget någonstans, utan istället satte jag mig med alla andra utbytesstudenterna vid ett café och väntade. Tiden gick långsamt (vilket mest berodde på min nervositet), men efter trettio minuter så stod de plötsligt alla fyra framför mig och log.

Kände mig som hemma

I flera månaders tid hade jag funderat på om jag skulle krama dem eller bara hälsa, men när jag väl stod där kändes det självklart att ge dem en kram.Sedan bar det direkt av till min värdbrors footymatch, som jag dessvärre inte förstod någonting av. Istället ägnade jag tiden åt att prata med min minsta värdbror och försöka komma honom närmare. Han visade sig vara världens gulligaste kille.

Efter matchen åkte vi till huset där jag skulle spendera mina framtida tio månader i. De visade mig runt i huset och till sist mitt sovrum där väggarna var täckta av fina citat och två stora flaggor från de tidigare utbytesstudenterna. Längre hann jag inte komma förrän jetlagen slog till och min värdmamma insisterade på att jag skulle gå och lägga mig. Jag kände mig så pass hemma man kunde känna sig första dagen hos en ny familj, men aldrig hade jag kunnat ana att jag en månad senare skulle behöva packa ihop mina grejer och flytta därifrån.

Fortsättning följer..

Erika bloggar från New South Wales under sitt utbytesår i Australien. Vill du också plugga på high school i New South Wales? Med oss på Explorius kan du lägga till New South Wales som delstatsval vid din ansökan!

Ansök till ett high school-år