Att byta värdfamilj

Tre veckor in på mitt utbytesår så var jag tvungen att byta värdfamilj. Jag hade alltid i baktanken att jag kunde bli en av de procenten som behövde byta, men eftersom min familj hade haft två tidigare utbytesstudenter så kändes det ganska orealistiskt.

När det väl hände tog jag situationen med en nypa salt och försökte tänka så positivt som möjligt. På tre veckors tid hann man inte lära känna någon på djupet, varken i familjen eller skolan, och därför var det inte lika svårt att börja om på nytt. Jag hade också hunnit vänja mig vid det språket och jag visste att jag kunde göra mig förstådd. Min blyghet kring engelskan hade försvunnit och jag såg mitt byte som en möjlighet att skapa det förstaintryck jag tidigare hade önskat.

Att ställa om

Men hur positiv jag än tänkte så var vissa ögonblick jobbigare än andra, tillexempel de tre timmarna jag hade på mig att packa. Det kändes jobbigt att lämna familjen så abrupt och att inte veta vad som skulle hända med mig i framtiden. Jag tänkte precis som alla andra som har bytt värdfamilj – vad ska hända med mig nu, vart kommer jag bli placerad och hur kommer min nästa värdfamilj vara?

Tre timmar senare, när jag stängde ihop mina väskor och dubbelkollade att jag hade mitt pass med mig, så knackade min kontaktperson på dörren. Med en klump i halsen sa jag hejdå till min värdfamilj innan vi båda satte oss i hennes bil och körde iväg. Så fort vi åkte därifrån kände jag mig mycket bättre till mods, ja, nästintill lättad. Min kontaktperson var så pratglad att jag inte ens hann fundera över vad som precis hänt och trots att hon var som en främling för mig så kände jag mig inte ensam i hennes sällskap.


För natten skulle jag övernatta på hennes bäddsoffa och dagen efter det åka på en tre dagars lång camp med min PHP-klass (idrottsklass). Hon hade redan två stycken utbytesstudenter hemma som kom från Danmark och USA, och de välkomnade mig till deras nya hem och hjälpte mig med packningen till campen.

Vi lyssnade på musik, kollade på teve och skrattade, och efter dagens slut kunde jag konstatera till en av utbytesstudenterna att: ”gud vilken tur ni har som hamnade i den här värdfamiljen!”. Hon kunde inget annat än att hålla med. Under natten funderade jag över hur det skulle vara om jag också var en del av den här värdfamiljen och ju mer jag tänkte efter desto mer önskade jag att jag kunde stanna kvar.

Välkomnad i nya familjen

När jag kom hem från campen tre dagar senare, trött och sliten, så betedde sig alla nästan lite mystiskt. Efter en stund utbrast min värdmamma: ”Så vad tycker du?”. Varpå jag satt där som ett frågetecken… tyckte om vad? Och det var i det ögonblicket som jag fick reda på att de skulle bli min nya värdfamilj. De trodde att organisationen redan hade berättat nyheten för mig, men de hade inte kunnat nå mig under campen.

Eftersom min önskan hade uppfyllts så blev jag såklart jätteglad och tackade ja, varpå jag fick fyra härliga ”välkommen hem”-kramar och en välkomstpresent som bestod av Tim Tams och choklad. De hade redan satt upp en ”Welcome to Australia”-skylt på min dörr och köpt en likadan morgonrock till mig som mina nya värdsystrar hade. Ända sedan där och då blev jag en del av familjen.

Utvecklats som person

Visst, jag en av de där procenten som behövde byta värdfamilj, men inte är jag bitter för det! Att byta värdfamilj var krångligt, men för mig var det också en upplevelse. Jag insåg att så länge man har förtroende för sig själv och för sin organisation så kommer allt att lösa sig med lite tid. Ut ur den situationen går jag med en ny mognad och erfarenhet. Om jag kan tackla sådana här situationer på andra sidan jordklotet utan min riktiga familj i närheten, vad kan jag då inte klara av? 


Erika bloggar från New South Wales under sitt utbytesår i Australien. Vill du också plugga på high school i New South Wales? Med oss på Explorius kan du lägga till New South Wales som delstatsval vid din ansökan!

Ansök till ett high school-år