Från Thailand till Skåne!


Under flera år ville vår dotter åka på utbytesår i USA. Detta blev av läsåret 2015-2016 då hon skulle fylla 18 år. Vi hade då pratat om att vi skulle ta emot en utbyteselev hos oss men beslutade att göra det efter vår dotter Linn kommit hem. Sent omsider bestämde vi oss i augusti 2016 att vi verkligen ville ta emot en utbyteselev. Vi ville gärna att det skulle vara en tjej från ett asiatiskt land då Linn haft flera trevliga vänner från Asien då hon var i USA. Att det blev just Thailand var mer en slump. Vi tyckte att Phatta som vår utbyteselev heter, hade skrivit ett trevligt presentationsbrev och vi fick uppfattningen att hon skulle passa in i vår familj.



Vår tid som värdfamilj har så långt vi är nu varit lärorikt och det har gett oss en annan dimension. Det ger en anledning att fundera över varför vi gör som vi gör, varför vi firar födelsedagar, pratar om ålder och varför vi firar våra högtider som vi gör. I början frågade jag om hur gamla hennes föräldrar är, det tog en stund innan hon svarade att hon trodde att de var typ 55 och 60. Ålder verkar helt oviktigt precis som att de inte precis firar födelsedagar. Kanske de firat hennes födelsedag ett par gånger genom att gå ut och äta på restaurang. Inte som vi som börjar dagen med sång, frukost på sängen, presenter. Sedan kalas med släkt och vänner osv. Paket inlagna i fint papper är också annorlunda.



Vi fick veta att hennes visum var klart och tre veckor senare hämtade vi henne på Sturups flygplats. Tänk er vilken resa hon gjort då! Flugit för första gången, över en stor del av världen. Hon kunde ingen svenska alls och verkade inte så van att prata engelska. Men det var en nyfiken och glad tjej vi mötte med välkommen-plakat, svenska flaggor och svensk flaggans färger i en blombukett. När vi kom hem blev det fika med prinsesstårta och chokladkaka, välkomstpresenter och lite tid att installera sig. Nu efteråt förstår vi hur annorlunda allting var för henne men då tror jag inte att vi insåg det.


Det som var lite tufft i början var att hon skulle följa svenska skolans undervisning utan att kunna svenska. Det fanns inga resurser för att ge henne någon extrahjälp utan om hon inte förstod fick hon sitta och vänta bara. Som tur var hittade hon snabbt några svenska vänner i klassen som hjälper henne att översätta till engelska så hon vet vad hon ska göra. Phatta går också på svensk-undervisning en gång i veckan tillsammans med andra utbytesstudenter och kan nu, efter ett halvår, betydligt mer svenska men inte tillräckligt för att följa undervisning på svenska. Hon förstår ganska bra, pratar lite vardagsfraser och försöker verkligen både träna på att prata mer och att lära sig mer.


Phat har från första stund känts som en naturlig del av familjen. Det är kul att få ta del av hennes liv i Thailand och inse att det verkligen är som natt och dag för henne att leva i Thailand kontra i Sverige. En av de första frågorna hon ställde till mig var vad hon skulle kalla mig? Va, vad menar hon tänkte jag! Marianne så klart, det är ju det jag heter. Jag har nu insett att för henne var frågan helt befogad då jag numera förstår bättre att man har olika sätt att tilltala människor på och det är lite beroende på ålder och ställning. Vi löste det enkelt genom att hon valde att kalla oss mamma och pappa.



Hon fryser jämnt. Även när hon kom i augusti tyckte hon det var kallt. Kanske inte så konstigt då den normala temperaturen i Thailand är över 30 grader. Hon är en nyfiken tjej som gärna vill prova på det mesta. När vi frågade henne varför hon ville åka till Sverige svarade hon att hon ville uppleva snö. Hmm, tja, då hoppas vi att detta kommer att ske eftersom vi bor i Skåne och det kan vara lite si och så med vintern här. Men vi har haft en del snödagar så hon har lärt sig åka längdåkningsskidor och en dag var vi i de Skånska Alperna, Vallåsen och åkte utför. Det gick jättebra framåt dagen och hon tog sig ner med hjälp av plogning och bra nybörjarbackar. Hon tyckte det var väldigt roligt men var jättetrött.


Vi upptäckte i början att hon inte kunde simma. Första gången vi var i simhallen var hon väldigt försiktig men efterhand vi visade henne och hade lite ”vattenlek” slappnade hon av och hade kul. Sedan har hon gått i simskola och man kan inte tro att hon inte kunde simma för några månader sedan.


Hon älskar att hänga med att handla i matbutiken och prova vår mat. I början var vi noga med att erbjuda ris även när vi åt potatis för att hon skulle få något hon var van vid. Potatis var en ny erfarenhet. Numera löser hon det själv om hon vill ha något annat än det vi äter. Likaså har hon helt andra vanor till frukost, hon äter ofta en lagad måltid medan vi andra i princip äter på stående fot. Hon äter korv, ris, ägg, rester osv. Bröd, flingor och youghurt är inget för henne.



Hon älskar de svenska högtiderna och vill verkligen få ut som mycket som möjligt av dessa.
Vi rekommenderar varmt att ta emot en utbytesstudent. Det tillför mer än vad det kan kännas jobbigt med en extra person i familjen. Det är mycket ge och ta från både hennes och vårt håll. Jag tror att vi lär oss lika mycket om Thailand som hon om Sverige. Jag tror att vi kommer att sakna henne och att det blir tomt när hon åker hem till sommaren. Tveka inte! Det är superkul att ta emot en utbytesstudent!

Sugen på att ta emot en internationell utbyteselev? Läs mer om hur det fungerar att bli värdfamilj

Möt utbyteseleverna