Linas utbytesår i Japan 2010/2011

Jag heter Lina och jag bor i den lilla byn Haverdal och under september-mars fick jag möjligheten att åka på ett High School Year till Japan. Mitt intresse för japansk kultur väcktes när jag började läsa manga och jag fick en inblick i det japanska samhället. Jag hade tidigare läst olika reportage om ungdomar som hade varit i USA på High School Year och kände att det verkligen var något jag ville göra.

Jag läste senare läste om hur många länder man kunde välja att göra sitt High School Year i och det var bland annat USA, Sydafrika, Australien, Nya Zeeland och framför allt Japan som fanns! När jag väl såg att Japan fanns som möjlighet var valet ganska enkelt. Planerad avresedag var i slutet på juli men avresan blev uppskjuten flera gånger på grund av svårigheter med att hitta värdfamilj. Tyvärr kunde jag då inte vara med på Soft Landing Camp som var tänkt från början, utan åkte själv. Med två terminers japanskkunskap begav jag mig till landet i öst i slutet av september. På Narita flygplats i Tokyo mötte min kontaktperson mig. Min första bild av Japan var den lummiga skogen jag såg från tågfönstret på väg in till Tokyo. På kontoret på den japanska organisationen gick vi igenom regler och jag fick även skriva om mina tankar om att vara utbytesstudent.

Min värdfamilj bodde i Kobe och bestod av min värmamma som var hemmafru, min värdsyster som var 12 år och en värdsyster som var 16 år och som var utbytesstudent i USA. Det var både bra och mindre bra att bo i en värdfamilj med en familjemedlem som också var utbytesstudent. På ett sätt kunde min värdmamma hjälpa mig i kontakten med min organisation i Japan eftersom de också var ansvariga för hennes dotter, men det var också svårt att bli jämförd med dottern, hur mycket hon hade pluggat för att kunna åka iväg till USA. Jag märkte att det var relativt vanligt att åka iväg som utbytesstudent till ett engelskspråkigt land i Japan, i min klass var det tre elever som var/hade varit utbytesstudenter. Jag tyckte det var stor skillnad på varför man åker på utbytessår, i Japan är det främst för att man i framtiden vill jobba som engelskalärare eller inom ett internationellt företag där engelskkunskaper är viktigt, och inte så som jag tänkte, att åka för att lära sig en kultur och träffa många olika människor och uppleva saker.

Första dagen vi skulle till skolan var jag ganska nervös. Det tog ungefär 40 minuter med tåg och sedan 15 minuter till fots. Det ordnades schema och skolböcker, och jag fick prova min skoluniform. Den häftigaste upplevelsen var när jag skulle gå och hälsa på min klass, vi gick på en liten bro som förband byggnaderna och eleverna stod i fönstren och vinkade och ropade. Alla var så glada och tyckte det var spännande. Jag presenterade mig för klassen och satt med när de avslutade sista lektionen, sen kom alla fram och pratade. Jag blev så överrumplad av glädjen och värmen som fanns och jag kände mig så välkommen.

Jag försökte hänga med i lektionerna i skolan så gott det gick, i vissa var det lättare som engelska och samhällskunskap, men andra som biologi ägnade jag åt att plugga kanji. På rasterna var det oftast några som kom fram och pratade och de hjälpte alltid till om jag bad om hjälp med något. Jag trodde att de skulle tröttna ganska snabbt allt eftersom nyhetens behag hade lagt sig, men de fortsatte att fråga frågor om Sverige och om hur jag hade det i Japan. Ju bättre jag blev på att prata, ju mer försökte jag inleda konversationer och märkte hur mycket roligare det var att prata än att sitta och plugga i en bok, så jag försökte prata med mina klasskompisar på rasten eller lyssna på när de pratade med varandra.

I januari åkte vi i väg på vår klassresa till Okinawa, en ögrupp söderut i höjd med Taiwan. Vi hade mycket sightseeing och fick prova på snorkling, och vi bodde också två nätter hos en värdfamilj på Miyakojima vilket var en riktig upplevelse! Vi var uppdelade i grupper om 5-6 stycken och bodde i värdfamilj där vi fick vara med och hjälpa till med sysslorna som att plocka lök och mata korna och hästarna. Värdfamiljens hus var lite mer traditionsenligt än lägenheten i Kobe, med tatamimattor som vi sov på. Det var roligt att spendera så mycket tid med klasskompisarna utanför skolan och ha lite tjejsnack på kvällen.

Efter jordbävningen den 11 mars och de efterföljande problemen vid Fukushimas kärnkraftverk ville mamma och pappa att jag skulle komma hem, så söndagen den 20 mars åkte jag med en av mina lärare till Nada flygplats och sade hejdå till mina kompisar och min hemklasslärare och åkte hem till Sverige. Jag kom hem lite besviken över att mitt äventyr slutade så hastigt, men lättad över att träffa min familj igen. Jag är så många erfarenheter rikare och kan på riktigt förstå hur det är att vara tonåring i Japan. Jag ska absolut fortsätta resa och lära mig om andra kulturer i världen och kommer alltid att komma ihåg alla underbara vänner jag träffade i Japan.

Om ni vill läsa mer om min tid i Japan kan ni gå in på www.linasjapan.blogg.se som jag skrev i under tiden jag var där.

ÅRETS STIPENDIATER UTSEDDA!

Sofia Vallgren (Utbytesstudent i USA 2010/2011)  ... läs mer
Adam Jaxelius (Utbytesstudent i Virginia, USA 2010/2011)  ... läs mer