Vinn en resa till Tanzania!
Explorius anordnar också en tävling som är öppen för samtliga ungdomar i Norden där 1:a priset är en 2-veckors resa till Tanzania. Vi korar 4 stycken vinnare, en student från Sverige, Norge, Danmark och Finland. Tävlingen går ut på att låta ungdomar skriva om hur vi kan skapa en bättre situation för Afrika i framtiden.
Berättelser från Tanzania
Beatrice Hagström och Ebba Klara Eriksson vann 2011 Vinn en Afrikaresa tävling. Här är deras berättelser:
Ebba Klara:
Jag sitter på verandan. Jag är i den lilla byn Nzega i Tanzania. Inifrån hörs ett svagt mumlande som då och då övergår i klingande skratt. Huvudet är fullt av tankar kring allt jag stött på här nere. Människor jag mött, känslor som uppstått, allt jag fått uppleva. Intrycken är många och tid och rum ett luddigt begrepp. Dagarna flyter ihop och kvar står jag som en rikare människa.
Jag sitter och tänker på det pulserande liv som jag möttes av på marknaden idag. Musik ur spruckna högtalare, unkna och söta dofter som blandas. Värme, energi, människor och djur. Att vara objektiv, smälta in och bli en del av vardagen är omöjligt. I dessa delar av Tanzania är en muzungu är alltid en muzungu. (Ordet för vit människa på swahili).
Jag tänker på livet i barnhemsbarnens ögon efter att dagens arbete avslutats och de äntligen fick lov att ägna sig åt leken. Hur jag hoppat hopprep tillsammans med en kortklippt flicka - att leka liksom systrar. Låta kritor och papper fylla igen de hål som uppstår då man inte talar samma språk. Hur de lite äldre flickorna, precis som svenska flickor i den åldern, samlades runt en lång hästsvans – snart var frisörsalongen öppnad i skuggan av den stora barnhemsbyggnaden.
Tanken på de ansiktsuttryck som mötte oss då vi ovant vinglade fram på varsin cykel på de smala sandstigarna ut genom byn, får mig att småle för mig själv där jag sitter. Efter att ha väntat några afrikanska minuter vid grinden har vi alla utrustats med varsin cykel. Snart bar det av ut i det afrikanska landskapet. En fantastisk känsla. Vi flög fram genom sanden. Människorna var alltför förvånade för att ens kunna skratta åt oss. En efter en fick vi in snitsen och jag flög snart fram med huvudet lyft högt. Nu äntligen tog jag mig fram så som man ska i dessa landskap. Fri och redo att på allvar ta in alla sinnesuttryck. Vinden blåste lätt och gjorde eftermiddagssolen uthärdlig. Alla de gropar och gupp som skulle fått våra stora klumpiga bilar att kränga fram- och tillbaka blev till en naturlig del av äventyret.
Jag tänker på hur jag varm i kroppen och sinnet vandrade mot en närliggande höjd. Möttes av en enastående utsikt, välbekanta ansikten och en underbar måltid tillredd på hällarna. Medan vi åt, njöt och skrattade föll mörkret runt oss. Då vi vandrade tillbaka i den svarta afrikanska natten förundrades jag än en gång över natthimlen och stjärnorna och välkomnade tanken på att trots att jag snart ska åka hem till Sverige igen ligger Nzega och Tanzania bara en stjärnhimmel bort.
För hemma är just vad jag känner mig här, i hjärtat av Tanzania omgiven av nyvunna vänner som kan komma att bli livslånga. Här är jag mitt i livet.
Jag slår igen dagboken och sluter mig till resten av gruppen och snart blir även min röst en del av mumlet som hörs ifrån ett rum, i en by, i ett land långt, långt borta - men ändå så nära.
Denna resa och allt vad den har inneburit kommer jag alltid att bära kvar inom mig. Färskt i minnet och som en påminnelse i vardagen, för att sakta med säkert lägga sig tillrätta bland mina allra käraste minnen. Jag är otroligt glad att jag vann denna resa och fick chansen att uppleva allt detta. Att återvända hem till Sverige oberörd är omöjligt. Trots det vet jag att det är alltför lätt att återgå till gamla vanor väl hemma, men jag hoppas och tror att jag denna resa är en del av mig som jag omöjligt kan ignorera eller glömma. Allt är trots allt bara en stjärnhimmel bort.
Beatrice:
Tanzania 25/7 – 5/8
Jag har under dessa dagar blivit fylld med intryck och upplevelser som jag fortfarande bearbetar och smälter, tillsammans med känslor och tacksamhet för den resa jag har fått göra tillsammans med andra människor från Skandinavien. Under dessa dagar har vi rest genom en del av landet, varit i nationalparken Lake Manjara, besökt barnhem, besökt skolor, familjer, delat middagar, deltagit i gudstjänst med mera och diskuterat kring de upplevelser vi har fått varit med om. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst kring det vi upplevt men på något vis skulle det inte vara nog för vad ska jag välja att skriva om när det finns så mycket att berätta.
Det som har gjort störst intryck är alla möten med människorna så tack till alla de som tagit emot oss i sina hem och visat oss deras vardag, den vardag som är så långt ifrån den vardag som jag befinner mig i. Man pratar om kulturchock och jag skulle nog vilja påstå att den kulturchocken i mitt fall har med människorna att göra för det är vad som har påverkat mig. Alla dessa möten med människor i olika situationer har berört mig på olika sätt och jag känner mig oerhört priviligerad.
Det arbete som Explorius gör är värdefullt, mycket värdefullt för mig, för dig som åker iväg och gör ett utbytesår, för er som får möjligheten att uppleva denna resa, för eleven som får stöd att gå i skolan och själva skolan som får möjlighet att införskaffa böcker en förutsättning att lyckas med skolarbetet. Jag hoppas att detta arbete kommer att pågå under många år framöver, i och med att One-to-One AiDucation fortfarande befinner sig i startgroparna. Detta är bara en början och en enorm chans att förändra och hjälpa ungdomar till en bättre framtid på plats i deras land.
Nu lämnas ”stafettpinnen” över och nu har du, skolpersonal/elev, möjlighet att få göra denna resa så anmäl er, ta chansen att få uppleva något utöver det vanliga!
